Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
PALME-nytt
1.2.1999. För Claes Elfsberg : OK, Claes, gärna en blomma. Men läs texten här nedan:
varför får detta aldrig sägas i Rapport? Poliser bakom mordet på Olof
Palme - hur förbereder du svenska folket för den nyheten? Kollegial och engagerad hälsning (utan
bilagor)
1.2.1999.
Mats Svegfors (eller stf)
Svenska Dagbladet.
Mats Svegfors - Jag läser i söndagens SvD Ylva Nilssons presentation av Inga-Britt
Ahlenius; jag läser med instämmande.
Ylva Nilsson skriver;
Hon satt med i en kommission om Palmemordet och krävde offentligt att polisspåret
måste utredas i botten -
det är en korrekt beskrivning. Men Inga-Britt Ahlenius insats kan faktiskt presenteras
med ännu större pregnans. I direktiven till den ursprungliga medborgarkommissionen
sägs sålunda:
Kommissionens uppdrag skall även omfatta en uppföljning av den tidigare
parlamentariska kommissionens särskilda granskning av brottsutredningen vad gällde
misstankar om polismäns eventuella inedverkan till mordet.
Detta mycket viktiga deluppdrag var dock under den första Marjasin-tiden på väg att
trollas bort, och det var då Inga-Britt Ahlenius slog larm, närmare bestämt i det
ursprungligen mycket interna brev som Ahlenius den 11 mars 1996 skrev till dåvarande
ordföranden Marjasin.
En dramatisk passus lyder:
Men vi frågar oss inte om polisen har gjort rätt saker - resultat- eller effektnivån. Det är
också så vilket jag tycker är allra allvarligast - att vi bedömer polisens insatser i
konkreta fall utifrån ett slags allmän rimlighetsbedömning. Vi kvalitetssäkrar inte
polisens utsagor eller information, vilket är elementärt i varje utredningsarbete.
Då Ahlenius, på torr revisionsjargong, noterar att ”vi /= kommissionen/ kvalitetssäkrar
inte polisens utsagor” säger hon på ren svenska: vi kontrollerar inte om polisen ljuger!
Inga-Britt Ahlenius stora insats är denna: hon återför Marjasin till ordningen, hon sätter
polisspåret i centrum.
Sitter polisspåret fortfarande i centrum? Det är inte lätt att säkert veta. Jag träffade
den 23 november i fjol granskningskommissionen in corpore och hade då tillfälle att
lägga fram mina synpunkter på polisspåret, inte minst i ljuset av aldrig dementerade
uppgifter i min senaste bok, Dominoeffekten. Jag fick då den klara uppfattningen - även
om detta inte sades rent ut - att polisspåret i Palme-utredningen fortfarande är en stark
realitet för kommissionen i dess avslutande arbete, och det skulle ju också vara ytterst
2/99:14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
