Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
9
Sanningen
om Borlänge
blev för svår
för svensk TV!
När tyska NDR, Norddeutscher
Rundfunk, producerade sin
uppmärksammade dokumentär, Der
Mord an Olof Palme, besöktes bl a
Scandic Hotel i Borlänge, där ingen
kunde bekräfta att Hans Holmér
skulle ha bott under Olof Palmes
mordnatt.
Ljög Holmér om sitt mordnattsalibi? Det kunde väl
inte vara möjligt? Sam Nilsson på SVT stoppade
den dramatiska filmen, visad för en
mångmiljonpublik i bl a Tyskland och Frankrike så
sent som för några månader sedan.
Men svenska TV-dttare fick aldrig se filmen.
Ifrågasätta Borlänge? Skulle se något ut, det!
Varken svensk TV eller svensk polis eller svenska
åklagare satte tänderna i den förljugna
Boriänge-affären, och ännu i dag - som så uttryckligt framgår
av detta nr 3 av PALNffi-nytt - upprätthålls
fiktionen av den avstressande presumtive
Vasaloppsåkaren Holmér, sovande i sin säng på
rum 105 på Scandic Hotel i Borlänge.
Holmér sov aldrig i den sängen. Här
Borlänge-avsnittet ur ”Der Mord an Olof Palme”, i min
översättning:
Här i Borlänge påstår Hans Holmér att han vistats
under mordnatten, på det här hotellet Men stämmer
det? Palme-spanama har satt munkorg på
receptionschefen.
Då vi försökter få en intervju avböjer hon; det är
tydligt att hon står under press. Journalisten Sven
Anér, som har skrivit fyra böcker om
Palmemordet, fick dock en gång i världen tala med henne.
Sven Anér. jorunalist: Stockholms polischef
Hans Holmér har hela tiden påstått att det var här på
Scandic Hotel i Borlänge, på rum 105, som han
övernattade medan Olof Palme mördades i
Stockholm. Det finns inget stöd for detta påstående.
Hösten 1987 uppsökte jag alla hotell här i
Borlänge, men inget av dessa hade haft Holmér
som gäst.
Våren 1988 talade jag med receptionschefen Maj
Lundén - som sitter här inne på hotellet - och fick
beskedet: "Nej, här har han inte bott. Vi har tagit
fram samtliga hotelldokument från den aktuella
dagen. Inget dokument talar om Holmér, säger
Maj Lundén.
Ingen kommer ihåg Holmér. Ingen gäst, ingen
inom personalen.
För att hämta tevatten påstår sig Holmér klockan
7.35 ha lämnat sitt rum och gått ner till receptionen.
Där ska receptionisten ha berättat pr honom om
attentatet. Detta är också en tvivelaktig version.
Kari Nordlund arbetar i närheten av Borlänge som
tryckare. Av eget intresse har han undersökt denna
sak.
Karl Nordlund: Den receptionist som var i tjänst
på natten heter Reidun Andreasson. Hon kunde helt
klart säga att hon inte såg Hans Holmér.
Inte heller historien med tevattnet kan stämma.
Nordlund: Man kunde beställa tevatten fram till
klockan sju. Men efter sju, då Holmér skulle ha gått
till receptionen, hade frukostmatsalen redan öppnat.
Då hämtar man inte längre sitt tevatten i
receptionen.
För att ändå försöka styrka Holmérs
Boriänge-vistelse presenteras i efterhand kopior av
hotelldokument. Men är de verkligen äkta? På
anmälningsblanketten saknas ortnamnet Borlänge.
Alltså kan denna blankett härstamma från vilket
annat Scandic-hotell som helst.
På Eurocard-slipen står initialerna från en
hotellanställd som inte var i tjänst vid tillfället.
Och slutligen hotellräkningen. Också utan
ortnamn. Avresedag: i stället för den I mars en dag
tidigare - den 28 februari!
Så långt Borlänge-avsnittet ur den tyska filmen. Det
kanske inte hade sett så bra ut om detta falska
Borlänge hade fått visas för miljoner svenska
TV-tittare. Vilken hade effekten kunnat bli? Hade inte
åtminstone Holmér och hans medhjälpare Åke Röst
& co på rikskrim blivit tvungna att träda fram?
Borlänge har på ett kusligt sätt blivit mitt eget
specialarbete, en sfär som ingen annan rör. Anders
Hasselbohm - som framgår på andra sidor i detta
nummer - har hedervärt tagit upp det fördolda mötet
på våldsroteln; sent morddagens eftermiddag, men
han har inte direkt dragit ut tråden till Borlänge.
Och de båda tunga Palme-dokumentärema,
brödema Poutiainens och Gunnar Walls böcker på
nära två tusen sidor, nämner visserligen Borlänge,
men kort och periferiskt och utan den farliga
kopplingen: Borlänge-alibit är falskt, förfalskat.
Visst: vi har alla våra speciella revir, och jag har
ingalunda granskat alla Poutiainens och Walls
uppslagsändar. Men ändå? Är inte Scandic Hotel
värt den stora husesynen?
Och kunde inte Holmér samla sig till en
polisanmälan av
Sven Anér?
3/99:9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
