Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
John Wahlbärj, pressfotograf: Ja, del
har är sista bilden som jag tog av Olof
Palme den 28 februari 1986 klockan
fem minuter i tre pä eftermiddagen,
alltså cn sju åtta timmar innan han
blev skjuten.
Lars Borgnäs: Denna sista intervju
gjordes av tidningen Statsanställds
redaktör Ingvar Ygeman pä Palmes
tjänsterum i Rosenbad. John Wahlbärj
tog bilderna under intervjun.
JW: Jag skulle ha en bild till här, och
inte bara sitta här. - Kan du sitta vid
bordet? Nej, det tyckte han inte var
något vidare roligt Och då sa Ygeman:
Kan du stå i fönstret då? sa han. - Nja,
sa Palme, visserligen vet jag att
fönstren här är säkrade alltså,
säkerhetsfönster, men man ska inte ta
någon risk, sä han.
Och då sa Palme, han stod och
tittade och tänkte och tittade på mig
och så sa han: Ja, man vet aldrig vad
som finns där ute, sa han. Och med
hänsyn till vad som sen skedde var ju
det ett märkligt uttalande.
Men sen tog vi fram en stol, och
han fick sitta på armstödet. Och där
fick jag då ta en annan bild, som var
lite annorlunda
Sen så gick vi mot dörren, och då sa
han: Du jag såg på listan över dom
som ska följa ned mig till Moskva att
du är med i journalistkåren, bland
fotograferna? - Ja, det är jag, sa jag.
- Ja men då ses vi i Moskva om inte
förr, sa han, och så gav han mig ett
kraftigt handslag.
Men det blev ju inte Moskva för
honom. Jag följde med Ingvar Carlsson
i stället den gången.
- En vanlig fredagskväll...
Peter Ekstrand, TV: Det var en vanlig
fredagskväll, så långt i alla fall. Vi var
ute för att göra reportage om
ungdomsvåldet i Stockholm en vanlig
fredagkväll. Och vi hade med oss fyra
civilklädda poliser. Och vi stod här
faktiskt på T-Centralen just när skottet
föll.
Ung flicka: ...få låna pengar av. - Hur
då? - Ja, det är det vanliga...
PE: Vi körde härifrån och passerade
mordplatsen efter ett tag. Där stod en
polisbuss och vaktade, och en av de här
PALME-nytt
poliserna gick av och frågade
polisbefälet i bussen vad som hade
hänt. Sen kom han tillbaks och sa att
dom säger au det var ett vanligt
knivbråk, några invandrare som hade
slagits. Och med det beskedet så lät vi
oss nöja och sen åkte vi därifrån.
Röster på gatan: ...det är landssorg här
i Sverige... det är starka saker... det är
ju så otroligt så man förstår det bara
inte.
Flicka: Det är det värsta som kunde
hända Sverige. Jag har ingenting mer
att säga.
Anonym man: Det är inte rätt tillfälle
att säga så här, men när man hört hur
dom lever ute i världen så har man
tänkt att hur kan Palme leva som han
gör utan att råka ut för detsamma. Han
har alltid utsatt sig för stora risker, och
han har trampat på enskilda människor,
så många måste ju ha hyst väldigt agg
mot honom.
- Jag är chockad. Jag var tvungen att
åka hit för att se om det var sant. Jag
trodde inte att sånt här kunde hända i
Stockholm.
Cornelius Devrient Det var en däven
stämning där. Tyst, ingen som sa
någonting utan alla stod ju och tittade.
Några grät. Sen när man kom fram och
såg blodfläcken och den där ensamma
rosen ligga i blodfläcken där då - man
får ju starka minnen av en sån sak.
- Jag var helt enkelt tvungen au
bekräfta för mig själv att det verkligen
hade hänt. För det var så långt borta,
det var så overkligt allting,
Polisman: ...kolla restauranger och
hotell... inte inkopplade på det
här...(svårhörbart)
Reporter Trodde du att något sådant
här skulle kunna hända?
Kjell-Olof Feldt Neej, vi hade väl
hoppats att vi skulle kunna undgå
det...
Ingvar Carlsson: Sedan mordet på Olof
Palme har regeringen varit samlad
under natten. Olof Palme lämnar efter
sig ett stort tomrum i svensk politik.
Det är omöjligt att nu sammanfatta vad
han betytt för landet och för världen.
Hans engagemang och hans djupa och
äkta känsla för människor som har det
svårt, som lider och som förtrycks, har
inspirerat så många och har skapat cn
känsla av stolthet inom breda
grupper...
Flicka: ...vi vet hur stor han är, har
varit... är... var. Med fredsrörelse,
nedrustningspolitik. En så stor
människa han var...
Annan flicka: Olof Palme var en så
stor man så man måsta nästan hedra
honom med att komma hit...
- Vad känner du i dag?
- Jag känner att det är tomt, liksom
ett stort hål bara. Och jag kan liksom
inte tro att det är sant det som folk
säger har hänt Det är så hemskt
(Minnesbok fylls i på Rosenbad)
Dieter Strand: Jag tror att vi ganska
snart kommer att märka den här...
hjärnan, snabbheten, överblicken.
Naturligtvis inte minst internationellt
som Olof hade. Han saknas...
- Är han i Teheran eller i
New York?
Annan man: När dom sa att Palme var
skjuten så frågade jag mig: jaha, var är
han, är han i Teheran eller i New
York? Det hade liksom stämt lite mer
med den internationella bilden? Nej,
Sveavägen, utanför en bio.
Amerikansk TV: Sveriges
statsminister Olof Palme, som länge
arbetat för världsfreden, har nu
mördats...
Tyst minut i Moskva
Michail Gorbatjov: Vi kommer aldrig
att glömma hur mycket Palme gjorde
för utvecklingen av grannförhållandet
mellan hans land och Sovjetunionen.
Detta skedde under 27:e
partikongressen, den första kongressen
under perestrojkan. Hela kongressen
höll en tyst minut till hans minne.
Jag var bestört Jag hade aldrig
träffat honom, men jag kände hit
honom som politiker, känd över hela
världen. Och en politiker som kanske
tidigare än alla andra insåg många av de
faror som vår värld är utsatt för.
Svensk man i talarstol: Vid Sveavägen
4/99:4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
