Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SekrL 5:1 blir
utredarnas
räddning!
H
5 kap. Sekretess med hänsyn främst till intresset att förebygga
1 § Sekreter u ii II or l«»r uppgift som hiinloi sig iill
I. lonindcisökiiiMg i brottmål.
angelägenhet, sunt avser användning av tvångsmedel i sådant
all förebygga broll,
vcrksnniltel som rör utredning i frågor om näringsförbud,
4. Åklagarmyndighets, polismyndighets, tullmyndighets c1’
lör att förebygga. upixlaga, utreda eller I te i v ra brott, eller
5. l-inansinspeklionens verksamhet som rör övervnkr
levnaden av 7 kap. I § lagen (1991:9X0) om handel r
om det kan antas all syftet med beslutade ello
verksamheten skadas oin uppgiften röjs.
PALME-nytt
Det ringde en PALME-nytt-prenumerant
(det gör det ofta, och alla är alltid
välkomna!) och sa:
- Alla dessa paragrafer som
myndigheterna ideligen hänvisar till när du
ber om information, Sven, måste
dessa paragrafer följas? Kan inte
myndigheten välja att lämna ut
informationen i alla fall?
Svaret blir: visst kan den det, visst skulle den
kunna det. Uppgifter som virvlar runt inom
myndighetsbyråkratin ä r i normalfallet öppna,
offentliga. Det vill speciella, stränga, lagtexter till
för att uppgifter ska kunna hemlighållas.
Låt mig ta fram en av de typiska paragraferna,
den som handlar om s k
förundersökningssekretess, sekretesslagen 5:1,
älskad av alla PALME-nytts juridiska motparter. Så
här lyder SekrL 5:1. PALME-nytt ger här
paragrafen, i tillämpliga delan
Sekretess gäller för uppgift som hänför sig
till
1 Förundersökning i brottmål, - - -om det
kan antas att syftet med beslutade eller
förutsedda åtgärder motverkas eller den
framtida verksamheten skadas om
uppgiften röjs.
Alltså: vid ett första påseende kan paragrafen te sig
sträng och rigid - fram till det första styckets
avslutande ord: "om uppgiften röjs" - där satt den.
Det går att vända på regeln: om ingen skada kan
tänkas uppstå får ingen information
sekretessbeläggas! Regeln om
förundersökningssekretess garanterar i själva verket
i de flesta fall frihet från sekretess!
Den andra regeln, älskad av Palme-utredare, är
tryckfrihetsförordningen 2:7 som i praktiken får
samma effekt som SekrL 5:1. TF 2:7 konstaterar att
handlingar måste vara ”upprättade” för att anses
som allmänna och därmed offentliga.
Rikskriminalen har bestämt att exempelvis vanliga
polisförhör inte är upprättade (trots att de är
färdigskrivna och inte får ändras!), och därmed
ligger exempelvis alla polisförhör i
Palme-ärendet under lås och bom, något som
PALME-nytts redaktör i åratal funnit egendomligt
Men åter till SekrL 5:1 och till knäckfrågan: hur
går det att veta, eller gissa, att en utlämnad uppgift
: f
kanske skulle kunna vålla skada? Skada, märk väl,
framåt, i framtiden. I Palme-ärendet skullefortsatt
spaning försvåras eller hindras - men vilken
spaning? Palme-utredama har alltsedan julen 1988
haft Christer Pettersson, och endast Christer
Pettersson, för ögonen. En spaning avseende
Pettersson kan ju inte rimligen i dag försvåras av att
uppgifter i andra ärenden, som utredarna ändå
inte bryr sig om, blir offentligt kända, eller hur?
Kan någon information försvåra?
Och gå ett steg längre: finns någonting i
Palme-saken där publicitet skulle försvåra polisens
arbete? Finns någonting sådant, bakåt eller
framåt? Vad skulle det vara? Polis och åklagare kan
ju inte gäma komma i dag och säga att en
publicering av t ex huvudvittnets redogörelse, från
mars 1986, i Affären Alexandra (om de tre hemliga
polisbilarna) skulle virra till det för dem i fallet
Christer Pettersson, eller hur?
Varför hemlighålls då tonvis av delvis säkerligen
ytterst intressant utredningsmaterial? Jo: därför att
ett frisläppande skulle vålla skada för de utredande
poliserna! Men inte på det sätt som lagstiftaren tänkt
sig utan på det motsatta sättet: polis och åklagare
kommer att få svårt att förklara varför de i de allra
flesta fall ingenting gjort. De kommer att stå
avslöjade, med tyggen mot väggen - och därmed
kan förstås sägas att de själva har skadats.
Moraliskt, i allmänhetens ögon. Men ”den framtida
verksamheten” har sannerligen inte skadats av att
uppgiften röjts. Nej, precis tvärtom: publicerade
uppgifter kan leda till att mordet blir löst!
Och, för att ett ögonblick återgå till
PALME-nytt-prenumerantens fråga i ingressen: måste dessa
paragrafer följas? Nej, inte alls. Hederligt
fungerande utredare kan alltid bestämma sig för att
ett utlämnande inte vållar någon som helst skada,
och i Palme-fallet menar jag att detta kan ske nästan
genomgående. Dessutom finns tjänstemännens fria
meddelarrätt, och den tar alltid över.
Exempelvis poliser får alltid (möjligen med något
undantag som avser toppsekretess) tala ur skägget
Märk ”tala”. De får referera vad som står i praktiskt
taget varje handling, men de får inte utan vidare
lämna ut kopia av denna handling. I Palme-saken
har t ex polis eller åklagare ytterst sällan utnyttjat
sin fria meddelarrätt.
Nej, kvar står en mur kring åklagarnas och
Palme-utredamas famösa orangeröda pärmar, en
mur vars syfte inte är att h j ä 1 p a rättvisan utan att
stjälpa rättvisan. Dit har det gått. SA.
6/99:11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
