Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
PALME-nytt
Till Obs/K:
”Organiserat,
rationellt
brott...”
Jag körde längs vackra uppländska vägar
på fredagseftermiddagen och tryckte på P
1-knappen; det är ju så vi ofta lyssnar på
radio. Oplanerat.
Det visade sig vara tid för
Obs/Kulturkvarten. Willy Josefsson i
Malmö påannonserade; han har släppt ut
mig i etern någon gång.
Finn Zetterholm - som jag känner från
antikärnkraftstidens Vita Bergen och
Tantolunden - undrade över vem som
egentligen väljer ut de nyheter vi matas
med; alltid samma bra fråga. Forska!
föreslog Finn.
Jag har ett bra forskningsobjekt:
Palme-affären. På lördagsmorgonen skrev jag
mitt inlägg till Willy J och Obs - kommer
det in? Eller rättare sagt ut? Det vet jag
ju aldrig i förväg.
24.7.1999. Nedanstående
inlägg erbjuds Obs/Kulturkvarten. Ett brev
till justitiedepartementets expeditionschef
biläggs som bakgrund. Kollegial hälsning,
Sven Anér.
Då Finn Zetterholm i sitt Obs-inlägg den 23 juli
efterlyser forskning kring mediers nyhetsvärdering
är hans ärende angeläget, inte minst denna sommar
några månader före millenniet
Vem placerar små nyheter före de stora, vem
nonchalerar hela sjok av stor, av avgörande viktig
information?
Till Zetterholms frågor skulle jag vilja lägga:
varför är denna till synes slumpmässiga bedömning
så ofta uniform? Hur kan viktiga företeelser, viktiga
händelseförlopp genom fallucka försvinna ner i
samma svarta hål, samma nyhetsdiktaturens svarta
hål? Vem dikterar?
Exemplet från nittonhundratalets sista sommar är
detta:
Den 29 juni presenterade
granskningskommissionen i Palme-ärendet ett
betänkande på nära tusen sidor. Detta skedde vid en
på någon timme hoprafsad presskonferens, i bjärt
kontrast mot de över sex år under vilka
kommissionen funnits till sedan sin konception i
riksdagens hägn.
Den första halvtimmen av konferensen
direktsändes i TV. Ordet fördes av landshövding
Lars Eric Ericsson, som efter Maijasins fall blivit
kommissionens starke ordförande med mängder av
socialdemokratisk råg i ryggen. Kommissionen
hade, uppgav Ericsson, varit mycket kritisk mot
polisens verksamhet inom Palme-utredningen.
Detta sistnämnda påstående blev ungefär det enda
som samma kväll och påföljande dag noterades i de
korta och aningslösa mediakommentarema. En liten
ring på vattnet någon dag senare blev en debatt
kring svenska regeringars eventuella inblandning i
polisutredningen, men därefter har bleke rått Så
vitt jag kunnat följa rapporteringen under den nära
månad som gått har granskningskommissionens
betänkande inte förorsakat något som helst medialt
intresse. De tre luntorna om sammanlagt 916 sidor
har fått börja samla damm. En gång så energiska
kommentatorer som PO Enquist eller Yrsa Stenius
eller Jan Guillou eller Leif GW Persson har förhållit
sig tysta.
De har förhållit sig tysta inför ett skrämmande
aktstycke. Ett aktstycke av lögn och svek. I
”statsnyttans” tjänst.
För vilket är budskapet som de fem
granskningspersonema - Lars Eric Ericsson,
Inga-Britt Ahlenius, Hans Gunnar Axberger, Gun-Britt
Mårtensson och Håkan Winberg - nu lägger fram
för Göran Perssons och Laila Freivalds föfter?
Jo: mordet på statsminister Olof Palme klockan
23.21 den 28 februari 1986 var en ensam
gärningsmans verk, och någon konspiration har
inte förekommit Samhället står oanfrätt, en dåre
sprang lös på stan. Ett brett svep med den
byråkratiska kvasten sopar bort alla
Säpo-mi sstankar och walkie-talkies, alla
sambandscentralens gåtor, alla opreciserade minuter
kring Dekorima, och kvar står, enligt de fem i
denna sanningskommission - Christer Pettersson!
Denne Christer Pettersson som har den ovanskliga
fördelen som gärningsman att han gör allt annat
utredande överflödigt Mystiska polisspår - vad då?
Det var ju Christer. Kommissionen upprepar
polisers och åklagares monotona mantra och gör det
till sitt eget Christer Pettersson löser oss från våra
bekymmer.
Kommissionen skriver, på sidan 766 i samband
med RÅ:s havererade resningsansökan, att ”de
uPPgifter kring Christer P:s person mm
som framkommit måste i vart fall numera
anses peka i annan riktning än den
9/99:14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
