Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
Estonia:
Vatten på
bildäck, vatten,
vatten...
En svårighet som uppstår när
PALME-nytt nu, över sex år efter katastrofen,
skriver om Estonia är den här
Hur mycket av detta är redan känt?
Hur många känner till förhållandena?
Har vi som allmänhet blivit rejält och
hederligt informerade?
PALME-nytt tar till en tumregel:
känns förhållandena som nya, okända
-skriv då! Här alltså i översättning ur
Meyer-rapporten:
12.4.4 Vatten i visiret och på
bildäck.
Några utdrag ur en lång lista av
vittnesmål kring just visiret och
vattnet
Lotsen Bo Söderman berättar
” Den 24 december 1993 lotsade jag
Estonia till Stockholm. Cirka kl 05.50
gick jag upp emot färjans
styrbordssida; jag befann mig då
ombord på Sandhamns lotsbåt innanför
Svängens fyr; vind och sjö enligt
bifogad kopia Vatten täckte hela
styrbordssidan av bildäck upp till 3-5
cm.
Den 26 december 1993 lotsade jag
Estonia ännu en gång, nu från
Söerarm. Vädret var nu värre: enligt
mina egna anteckningar ca 22
sekundmeter från ost, med kraftig sjö.
Jag bordade färjan ca 1,5 sjömil utanför
Remmargrunds fyr. På mitt förslag
girade kaptenen styrbord för att lämna
plats för lotsbåten. Jag hoppade
ombord från lotsbåtens övre plattform;
babords lotsport var öppen.
Under sådana förhållanden väntar
man sig att vatten sprutar upp
underifrån mellan färja och lotsbåt
Men nu kom vatten överraskande nog
uppifrån, ut genom lotsporten när
Estonia krängde åt babord. När jag
kom ombord gjorde styrman ldart för
mig att det ”var mycket vatten på
däck!” På vägen till hissen gick jag
genom vatten som nådde högt upp på
stövlarna, ca 20 cm.
Enligt min uppfattning låg 5-10 cm
vatten över fartygets hela bildäck.
Vatten skvätte en meter upp mot
trapporna midskepps.”
Så långt Bo Söderman. Och
jag tanker nu tillbaka på alla
de gånger vi tagit bilen på
färjan till Åland eller Nådendal
eller Åbo. Jag kan se durken
framför mig: plana plåtsjok
bildar själva däcket, medan
kanttröskeln har räfflad plåt.
Och alltid, alltid har det varit
snustorrt på däck. Alltid.
Oftast sommartid, lätta
sommarskor och sandaler • vi
skulle omedelbart ha noterat
minsta vattendroppe.
Medan Estonia sålunda, år ut
och år ln, kajkade över sitt
Östersjön med vatten
skvalpande; frågade sig aldrig
någon varifrån vattnet kom? Vi
går vidare i Meyer-papperen:
Li Iker - av allt att döma
ombordanställd - ”reste med Estonia
till Tallinn den 2 september 1994 och
återvände dagen därpå Fartyget
lämnade Stockholm enligt tidsschemat
men vände tillbaka efter ungefär 30
minuter, låg åter vid kaj i ungefär 30
minuter och avgick sedan igen. Detta
påstods sammanhänga med att en ny
kajplats skulle provas ut, men alla
ombord visste att detta bara var en
förevändning eftersom det handlade om
samma kaj som Estonia alltid använde”
Vid återkomsten till Stockholm sade
någon ur besättningen - hon visste inte
vem - att det hela berodde på problem
med visiret, men vi ville inte göra
passagerarna nervösa. Li satt i
receptionen och såg inte visiret vid det
här tillfället.
Vittnet, Li Iker, hade en hytt längst
ner i fartyget (dvs på däck 1). Medan
hon väntade på sin goda vän gick hon
runt en del på båten. Eftersom det hade
luktat egendomligt på bildäck gick hon
dit för att se efter. Hon ändrade sig
dock, eftersom hon, innan hon
klev över tröskeln, såg att hela
bildäck var täckt av vatten
-mer än vad som hade kunnat
följa enbart av att däcket
tvättats. Det är svårt att avgöra
exakt hur högt vattnet stod,
men det stod anmärkningsvärt
högt, så högt att hon inte
kunde ge sig ut på det utan att
bli rejält våt. Vittnet tyckte att
detta var underligt, eftersom vädret var
bra, ingen vind.
Vittnet och hennes goda vän hade
antecknat sig för en sightseeing genom
maskinrummet, vilken dock ställdes in
utan förklaring.
På vägen tillbaka till Stockholm
11
gick hon upp på bryggan vid 20-tiden,
i kraftig sjögång rätt emot fartyget.
Styrmannen visade dem vilken fart
som hölls: full fart framåt minus 1
knop. Slagen mot sjöarna var så hårda
att hon inte kunde sova. Hon kunde
inte avgöra om det var vatten eller
visiret som slog mot Estonia.
Östen Lönnerström och Barbro
Hellström träffade två
besättningsmän som tidigare
tjänstgjort på Estonia oktober/
november 1994. Dessa berättade för
dem:
o Det läckte ständigt från visirets
hydrauliska system, något som ofta
rapporterades till befälet men aldrig
åtgärdades;
o De vattentäta portarna kunde inte
stängas ordentligt, något som var
allmänt känt ombord;
o Atlantlåset fungerade inte:
o Visiret kunde inte stängas; de
lämnade hamn med visiret öppet och
försökte stänga utifrån under gång.
Obs: Detta rapporterades också av
vaktmannen i Sandhamnstomet, vilket
rapporterades till den tyska
expertgruppen i Stockholm:
o Sedan mars 1994 fanns ofta en
massa vatten på bildäck, vilket inte
berodde på att visiret inte kunde
stängas utan på att bogrampen inte
höll tätt
Och så vidare: vatten, vatten. Och det
slår mig när jag skriver ut dessa texter,
har vi egentligen via våra svenska
medier fått reda på någonting av detta?
”Den tyska expertgruppen”, alltså den
som sändes ut av Meyervarvet, har
denna expertgrupp intervjuats i svenska
medier? Det tror jag inte. Jag läser
noggrannare: ”... vilket rapporterades
av besökare vid den andra utställningen
som arrangerades av den tyska
expertgruppen i Stockholm.” Var det
pestflagga på denna expertgrupp
eftersom den härstammade från det
”partiska” Meyervarvet?
Naturligtvis borde mediabevakningen
av Estonia-katastrofen, under sex långa
år, utredas vetenskapligt Ni går väl
inte omkring och lurar oss, medier?
Carl Övberg, lastbi Isförare och
affärsman:
— och jag såg genast att det var en
massa vatten på bildäck, ungefär 5
cm...
Översättning och kommentar SA.
13/00:11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
