Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dess, och man har all anledning att antaga, att de nu
är döda. I varje fall har de aldrig skrivit till mig.
Jag hoppas, att kvinnan i Reno skall läsa dessa
rader och förlåta mig min fräckhet och lögnaktighet.
Jag urskuldar mig inte, ty jag skäms inte över mitt
uppförande. Det var ungdom, livsglädje och hetsig
äventyrslusta, som förde mig till hennes dörr. Det
gjorde mig gott. Det lärde mig hur hjärtegoda
människor kan vara. Jag hoppas också att det gjorde
henne gott. I varje fall kan hon få sig ett gott skratt över
det, när hon får veta, hur det i verkligheten hängde
samman.
För henne var min historia sann. Hon trodde på
mig och hela min familj, och hon var uppfylld av
bekymmer vid tanken på den besvärliga resan, som
väntade mig, innan jag nådde Salt Lake City. Hennes
oroliga omsorger hade så när bragt mig på det hala.
Just som jag stod i begrepp att gå, med famnen full
av matpaket och fickorna svällande av yllesockor, kom
hon att tänka på en brorson, onkel eller en annan
släkting, som var i postverkets tjänst och som skulle
passera Reno med just det tåg, som jag ämnade stjäla
mig åstad med. Jo, det var just skönt! Hon ville följa
mig ned till stationen, berätta min historia för honom
och få honom till att gömma mig i postvagnen. På
det sättet kunde jag utan fara och besvär komma ända
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
