Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Konsten att ”Hänga på”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och tåget har satt sig i rörelse, så finns det tydligen
ingen möjlighet att fördriva honom förrän tåget
stannar. Vagabonden, som ligger lugnt och gott inne i
vagnsstället med de fyra hjulen och hela ramen
omkring sig, håller tummen på ögat på tågpersonalen,
eller tror åtminstone att han gör det, tills han en dag
råkar komma på en "dålig" bana. En dålig bana är
i allmänhet en sådan, där en eller flera av
tågpersonalen för kort tid sedan blivit ihjälslagna av
vaga-bonder. Gud liåde den stackaren, som sedan blir
fångad under tåget på en sådan bana — ty fångad blir han,
även om tåget kör sextio miles i timmen.
Bromsaren tar en kopplingsbult och ett signalsnöre
med sig till plattformen framför den vagn där
vagabonden ligger. Han gör bulten fast vid snöret, låter
apparaten falla ned mellan plattformen och firar ut
snöret. Bulten slår mot syllarna mellan skenorna,
studsar upp mot vagnsbottnen och slår ned på nytt.
Bromsaren låter den löpa fram och tillbaka, än till ena
sidan, än till andra sidan, ger efter lite och halar in
lite, så att hans vapen får möjlighet att företaga varje
tänkbar form av stöt och studs. Varje slag av den
dansande bulten kan bringa döden, och med en fart
av sextio miles i timmen är det ett verkligt dödens
tapto. Föjande dag finner man de sorgliga kvarlevorna
av en vagabond någonstans på banvallen, och en kort
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
