Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Järnvägens farande svenner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningsställe, och snön knastrade under våra fötter,
medan en svag, kall vind blåste rakt igenom oss.
Ack, jag hade missförstått infödingarna. Det fanns
endast ett enda utskänkningsställe i hela staden, där
ölet kostade fem cent, och vi var inte nog lyckliga
att finna det. Men annars var det ett utmärkt ställe
vi hade kommit till. Där fanns en härlig ugn,
vitglödande av värme; där fanns bekväma armstolar med
rottingsitsar, och en inte alltför tilltalande bartender,
som tittade på oss med misstänksamma blickar, då vi
kom in. Man kan inte gärna gå omkring dag och
natt i samma kläder, äntra tåg, slåss mot sot och aska
och sova, var det faller sig, och så ändå se
någorlunda hygglig ut. Vårt yttre var avgjort emot oss;
men vad gjorde det? Jag hade ju pengar till vår
förtäring i byxfickan.
— Två öl! sade jag nonchalant till bartendern, och
under det han hällde upp ölet, stod svensken och jag
och lutade oss mot disken, under det vi i all
hemlighet längtade efter armstolarna vid ugnen.
Bartendern ställde de två skummande glasen
framför oss, och jag lade stolt mina tio cent på disken.
Jag var alldeles säker. Så snart jag fick veta, att
jag hade tagit fel på priset, skulle jag ha grävt fram
nästa tio-cent ur fickan. Jag skulle inte ha brytt mig
det minsta om, att jag sedan stod där, utan att äga
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
