- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1860 /
59

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

än vid den gamla, och om platsernas
priser också icke kunna förhöjas, och om
anspråken på la mise en scène blifva
större än hittills, så finnes i den nya
theatern i alla fäll vidpass 200 platser mera än
i den gamla, och när man dertill lägger
den större retelse till besök, som en
elegant och beqväm salong måste ega
framför en eländig och rådbråkande, så måste
inan väl dock anse, att utsigterna till
behållning för en tlieaterentreprenör i
Helsingfors blifva större än hittills.

Man ställer derföre säkert icke sina
anspråk öfveriiöfvan högt, då man till den
nya theatern fordrar en trupp, sammansatt
af åtminstone något bättre sujetter, än de
trupper varit, hvilka sednast gästat
Helsingfors

Men hvad ha vi att vänta för den nya
theaterns första år? Det berättas, att hr
Åhman gjort anbud. Sammansättningen af
hans blifvande trupp är tills vidare
obekant. Finnas icke flera anbud, så kan väl
hans ej annat än antagas. Naturligtvis bör
det i intet fall komma i fråga att för mera
än ett år gifva theatern åt en trupp, som
man icke känner. Förmår denna trupp
icke alls motsvara publikens anspråk, så
får man under det året så mycket mera
anledning att göra hvad man dock förr eller
sednare "måste" göra: på allvar tänka på
att uppslå fasta bopålar åt theatern i
Finland, förskaffa åt oss ett stående
theater-sällskap, hvilket småningom genom
rekrytering af finska elever kunde göras
fullkomligt inhemskt.

Om denna andra akt af vår theaters
framtid ber jag att härnäst få yttra
några ord.

Fragmenter ur en resedagbok.
ii.

Pompeji.

Låtom oss lemna på en dag Neapels
yrande lif och begifva oss dit, der
Vesuvius flammar och röker, till Pompeijs verlds-

beryktado ruiner. Vi fara långsmed
golfens stränder, hafvet blånar i fjerran, och
Neapel, öarne och bergen, de skimra så
herrligt i den rikaste färgprakt. I Portici
rullar vagnen öfver det kungliga slottets
borggård, Ben vackra trädgården vinkar så
vänligt till hvila under cypressernas
skugga, men Verldens intressantaste
fornlemning väntar oss, vi ega icke tålamod att
dröja, utan fortsätta färden förbi leende
villor och snart ligger Pompeji för våra
blickar, ännu bibehållet sådant det för 1800 år
sedan gömdes under Vesuvii aska.

Vi befinna oss nu midt i den antika
verlden och glömma de 18 sekler, som skilja
oss från det försvunna slägte, hvilket
engång lefde här. Det är icke de lärdes och
dammiga folianters dunkla forntid vi skåda,
det är forntiden i dess verklighet, lefvande,
om man så får säga. Man vandrar genom
de trånga gatorna, viker i förbigående in
i något privat hus för att beundra de
praktfulla mosaikgolfven och väggmålningarne»
friska kolorit, man promenerar en stund
på Forum mellan de doriska kolonnerna,
går till de offentliga baden, besöker
Jupiters, Venus’ och Isis’ tempel, tager sig en
plats pä theatern och tycker sig der ännu
höra publikens handklappningar till Plauti
komedier. I Diomedes’ hus står
vinkällaren öppen och vi finna ännu vinkrukorna
efter sista skörden uppställda kring
väggarne, ciceronen berättar oss en sorglig
historia, huru man här vid den lilla
trappan, som leder till källaren, funnit
skelet-terna efter 17 personer, ännu med
hufvudena insvepta i sina kläder för att skydda
sig mot den brännheta, qväfvande luften.
På uiuren ser man de af den fina askan
formade konturerna af de olyckliga, som
här sökt en tillflykt undan den allmänna
förstörelsen, och i hela sin rysliga gestalt
framstår för tanken, den förfärliga
eruptionen år 79, hvilken begrof så många
blomstrande städer och med vindarne slungade
sin aska ända till Syrien och Egypten.

Då vi efter slutadt besök lemna
Diomedes’ villa, befinna vi oss på den så kallade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1860/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free