Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
Kontraktet med hrr Schwartz et
Dahlgren är icke mera att tala om. Det är
på ett sorglustigt sätt tillintetgjordt genom
den emellan nämnde herrar nyligen
timade katastrof.
Icke heller borde det begärda priset,
30 rub. per aktie (med dividend af
re-venyen från 1860 års början), kunna anses
vara alltför högt uppdrifvet. Vid nya
bolagets stämma åtminstone tycktes man
temligen allmänt antaga, att en kompromiss icke
gerna skulle kunna sätta aktiernas värde
till lägre än 25 rub.
Det är sannt: låter man processerna
löpa sin ostörda gång, låter man det gamla
huset "murkna der det står", gör man
genom sina aktiers pluralitet hvarje
reparation i detsamma omöjlig, — så har man
visst förhoppning att om ett par år, sedan
processerna hunnit till slut, få inköpa de
ifrågavarande aktierna för ett vida
billigare pris.
Men har det nya theaterhuset då alls
intet mera att befara af det gamla husets
qvarstående under dessa par år? Månne icke
härvidlag snålheten, som man säger,
kunde komma att bedraga visheten ganska
mycket? — Man behöfver just icke frukta
att, medan t. ex. hr Deland spelar i det nya
huset, en annan trupp skall finna sin
uträkning vid att samtidigt uppträda i det
gamla. Men man kan mycket väl tänka
sig, att under somrarne någon Selinder,
någon Nielitz, eller så, då ban har tvenne
theatrar att välja emellan, skall föredraga
den billigare. Och räkne man noga efter,
huru många veckors inkomst den nya
theatern sålunda behöfver förlora, för att de
rublar, på hvilka man nu möjligen anser
sig böra hushålla, skola vara till fullo
uppvägda!
Men skulle man då till slut låta den
ryktbara gamla theaterhusdirektionen belt
vackert få sin vilja fram? — Låt den få!
Har man mot dess åtgöranden haft mycket
att anmärka, så må man sjelf ställa sig
på en upphöjdare ståndpunkt. Och må
man icke låta den nya theatern och den
glädje dess fullbordande framkallar längre
undanskymmas och förmörkas af ett ruckel
och af futtiga processer! Metr.
(>octlir’i Prolog till FaiiMt.
Fri öfversättning.
Du nalkas, luftiga gestalters skara!
Ännu en gäng min blick er återser.
Skall äfven nu jag låta eder fara?
Ilar ej mitt hjerta kallnat ren för er?
J trängen på! Välan, så må det vara:
Hitsväfven dä ur dunkla dimmor ner!
Af ungdomslust mitt hjerta åter bäfvar,
ümsusadt af den fläkt, som kring er sväfvar.
Oeh mänga ljufva bilder er ledsaga,
Oeh kära skuggor närma åter sig;
Och lik en åldrig, halftförklingad saga
Min första kärlek träder fram för mig.
Min sorg bli ny och åter vill jag klaga
Min lefnads irrande och vilsna stig —
De många kära mins jag, som, bedragna
Af lyckan, blifvit frän min sida tagna.
Ej mer till dessa sena sånger lyssna
De hjertan, som jag sjöng de första för.
Min glada krets är skingrad, bragt att tystna,
Och ingen genklang till min sång jag hör,
Och bifallsropet af den nyhetslystna,
Den obekanta hopen rädd mig gör:
Men de, som fröjdats åt min sång, de sträfva
Kring verlden spridda nu — om ens de lefva.
En länge okänd trängtan vill mig draga
Till andeverldens tysta nejder ner —
Och blott i toner obestämda, svaga,
Likt eolsharpans, hörs min sång numer.
Och tårar pä min kind hvarandra jaga,
Mitt stränga hjerta veknar mer och mer.
Ty fjerran stär, hvad nyss jag egt och funnit,
Och verkligt blir, hvad längesen försvunnit.
Scen ur Faust.
(Trädgård. Margaretha och Faust uppträda.
Me-phistopheles på afstånd.)
Margaretha.
Min Henrik, lofva mig —1
Faust.
Ja, hvad jag kan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
