Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
larinna af icke ringa förtjenst. Men hon
tyckes i tekniskt afseende ännu ha många
svårigheter att öfvervinna. Man har lust
att vid hvarochen af de nu utställda
taflorna fråga: när ämnar målarinnan
fullän-da sin tafla? T. ex. landskap, träd, vatten,
äro alltför knapphändigt utförda, man
kunde nästan säga, knappt målade alls.
När man kan måla så glada och
oskuldsfulla scener ur det lif, som omgifver oss,
hvarföre då egna sin pensel åt ett dylikt
ämne som Ziguenerskan V i ar cl a,
bortröf-vaude den lilla Preciösa? Här har m:ll F.
tagit miste. Ett så hiskeligt
mennisko-anlete, som denna Viardas, kan icke
finnas till annorstädes än i en falsk fantasi.
Man vänder sig gerna bort från den taflan.
Veteranen oeli lians sonson.
(Efter en tafla af M:lle A. Frosterus.)
Inunder trädets skydd den gamle satt
Helt tyst och lappade den slitna noten;
lians lock var gra, hans leende var matt,
Gestalten höjd och borta ena foten.
En kämpe, sådan tiden honom formar
I heta strider och i vilda stormar.
Och nålen flög, och tanken Hög också,
Hvem vet hvarthän sin fria flygt den sträckte,
Ty flitig salt han, men mer tyst ända,
Till dess en röst ur drömmen honom väckte,
En röst, den barnaglädjen uttryck gifvit:
"Se farfar upp, se hvilken karl jag blifvit!"
Den gamle blickar upp och ler sä mildt,
Der står uti hans gräa röck, den gamla,
En underlig figur, en liten pilt,
Och svärdet hörs vid gossens sida skramla.
Och gubben ser på gossen, först betagen, —
Till slut dock allvar stämplar auletsdrageu.
Och mor och far de vänta båda tvä,
Helt glada att få gubbens loford höra,
Han måste väl beundra, han också,
Den lille, som föräldrarne det göra,
lian måste väl, med kära ord och ömma,
Den lilla pilten smeka och berömma.
Men ej ett ord går öfver knektons mund,
Han blickar blott på gossen tyst och sluten.
Stör honom ej uti hans minnena stund,
Han lefver om ett lif uti minuten.
Det vandrar ifrån gossens ögon klara
Till gubbens upp en här af minnen bara.
Han ser sig sjelf, då han en gosse var,
För svag att draga faifars svärd ur slidan,
Han skådar sig i stridens heta dar,
I samma röck, med samma svärd vid sidan.
Han minnes dessa strider alla, alla,
Der han blott kämpa fick, men icke falla.
Och länge satt den gamle knekten så,
Blott drömmande i djupet af sitt sinne,
Och tysta barn och barnabarn der stå,
Ej störande den gamle i hans minne.
Till si ii t han vaknar sjelf utur sin dvala,
Och hörs till gossen dessa ord blott tala:
"Hör gosse, gif pä farfars ord nu akt,
Och minns dem på din länga lefnadsbana,
Blif en utaf "den stolta finska vakt",
Som alltid finnas skall kring Finlands fana,
Vid första rop, som hörs kring landet skalla:
1 Finlands namn upp Finlands söner alla!"
F. M.
Finansministern v. Brucks sjelfmord.
Om man undantager 1848 års
förfärligaste dagar och de hemska veckorna
under sistlidne sommars krig, skrifver ett
Wiener-blad, kan man icke erinra sig en
tid, då Wiens befolkning skulle ha
befunnit sig i en så nervös uppskakning som
de första dagarne efter frih. Brucks
sjelfmord. "Österrikes historia har icke att uppte
en händelse, sådan som den, hvartill vi i
dessa dagar varit vittne. Från en sådan
höjd har på sådant sätt ännu ingen störtat
ned i den öppna grafven. Från hvilken
sida man än må betrakta denna tragedi,
blir intrycket alltid ett det
förskräckligaste! Den graf, som nu tillslutits, gömmer
en hemlighet, öfver hvilken äfven de mest
ansträngda undersökningar skola kunna
sprida endast ett högst ofullkomligt ljus.
Objektiva fakta och förhållanden äro icke
tillräckliga att förklara denna katastrof:
endast de psykologiska motiverna kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
