- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1860 /
267

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

267

är vackert! Huru beundransvärdt, detta buller, denna
uppståndelse, donna glömska af menniskans små sidor
och låga intressen, dessa hustrur, som framskuffa
sina män och sjelfva deltaga i striden, dessa mödrar,
som ropa åt sina söner: "gån!", denna glädje att
gripa till vapen, att andas och vara, detta allmänna
härskri, detta omätliga sken vid horisonten! Man
tänker icke mera på rikedomar, pä guld, på njutningar,
pä nöjen, pä förslöande orgier; man blygs och man
är stolt; man rätar äter upp sig; de högburna
hufvudena utmana tyrannerna; barbariet går sin väg,
despotismen ramlar öfverända, samvetet afkastar
träldomen, 1’arthenon bortkastar halfmånen, den stränga
Minerva reser sig i solen, med lansen i hand.
Grafvarne öppna sig; man kallar hvarannan från graf till
graf. Stån upp! det är mera äti lif, det är apotbeos.
O, det går en gudomlig klappning genom alla
hjertan, ocb de gamle besegrade hjeltame trösta sig,
och de landsförviste iilosofernes ögon fyllas af tårar,
dä det som var fallet återuppstår, dä de glänsande
stjernor, som varit fördunklade, åter synas
förtjusande och vördnadsbjudande; då Stambul åter blir
Byzantium, dä Setiniah åter blir Athen, då Kom åter
blir lioni! (Utkallande bifallsyttringar■)

Mä vi alla, hvilka än vi må vara, klappa
händerna ät Italien. Firom henne, denna moderjord för
stora ting. Alma parens.

J, som hören mig, ban j den för era ögon, denna
glänsande syn? Italien fritt! fritt frän Tarentos
hafsvik till San Marcos laguner; tv, jag försäkrar dig det
i din graf, o Manin, Venedig skall vara med i
högtiden! Sägen, ban j den för era ögon, denna syn,
sora i morgon skall vara en verklighet? Det är slut,
allt det som var lögn, osanning, stoft och natt, är
bortblåst. Italien linnes till, Italien är Italien. Der
det fanns en geografisk term, der finns det en nation;
der det fauns ett lik, der finns det en sjiil; der det
fanns ell spöke, der finns det en erkeengel, folkens
väldige erkeengel, Friheten, upprätt, med utbredda
vingar. Italien, den stora döda, är äteruppvaknad;
se, hon stiger upp och ler emot meuniskoslägtet.
Hon säger at Grekland: "jag är din dotter"; hon
säger ät Frankrike: ’’jng är din moder." Hon har
omkring sig sina skalder, sina talare, sina konstnärer,
sina filosofer, alla desse mensklighetens rådgifvare,
alla desse den allmänna intelligensens församlade
fäder, alla desse medlemmar i seklernas senat, och pä
sin högra och på sin venstra sida desse tvenne
förfärande store män, Dante och Michel Angelo. O! efter
politiken älskar dessa uttryck, det skall vara det
mest majestätiska »f alla faits acvomplis! Hvilken
triumf! hvilket märkvärdigt fenomen: enheten
genomlöpande med en enda blixt denna herrliga mångfald
af systerstäder: Milano, Turin, Genua, Florenz,
Bologna, Pisa, Siena, Verona, Parma, Palermo,
Messina, Neapel, Venedig, llom! Italien reser sig, Italien
går, patuit dea; hon lyser, hon meddelar åt hela verl-

dens framskridande den glada feberspänningen, som

är egen för hennes lynne; och Europa skall
elektriseras vid denna underbara glans; och denna nya
klarhet på jorden skall framkalla icke mindre
hänryckning i folkens ögon, icke mindre äterglans på deras
pannor, icke mindre beundran, icke mindre fröjd,
icke mindre förbländniug, än en ny stjerna uppå himlen.
(Bravo! bravo!)

Mine herrar, om vi vilja göia oss redo för hvad
som förberedes på en gång som för det som sker, sä
glömmom icke det, att Garibaldi, dagens man,
morgondagens man, också är gårdagens man; förrän han
var den italienska enhetens soldat, har han varit den
romerska republikens stridsman, och i våra ögon och
i hvarsoehens, som kan fatta framskridandet»
nödvändiga slingringar under dess väg till sitt mål och de
oliku skepnader i hvilka ideen kläder sig för alt åter
framträda, är 1860 fortsättningen af 1849. (Sensation■)
Befriarene äro store. Må folkens erkänsamma
bifallsyttringar följa dem pä deras vägar! I går var
det tårar, i dag är det hosianna. Försynen håller pä
sådant sätt jemvigten uppe; John Brown gär under i
Amerika, men Garibaldi triumferar i Europa.
Menskligheten, nedslagen vid åsynen af Charlestowns
afskyvärda galge, fattar åter mod vid anblicken af
Calata-fimis flammande svärd. (Bravorop•)

O, mine medbröder i mensklighet, det är en
glädjens och omfamningens stund. Skjutom ät sidan
hvarje skiftning i åsigter, hvarje politisk
meningsolikhet, liten i detta ögonblick; i den heliga minut, som
nu är, fästom endast våra blickar pä detta helgade
verk, pä detta högtidliga mål, pä denna majestätiska
morgonroduad, nationernas befrielse, och
sammau-gjutom alla våra själar i detta fruktansvärda rop, som
är värdigt menniskoslägtet och himlen: Lefve
friheten! Ja, efter Amerika, ack! sorgligtvis
uppehållande träldomen, lutar mot natten, mä dä Europa
äterupptända sig! Ja, må denna den gamla
kontinentens civilisation, som har afskaffat vidskepelsen
genom Pascal, slafveriet genom Wilberforce, schavotten
genom Beccaria, må denna äldre civilisation åter visa
sig i sin hädanefter outsläckliga stralglans, och mA hon
uppresa högt sin gamla blänkfyr, sammansatt af do tre
stora lågorna: Frankrike, England, Italien! (lUfallsrop.)

Mine herrar, ännu ett ord. Lemnom icke detta
Sicilien utan att dit kasta en sista blick. Til) slutet.

Hvad är resultatet af denna glänsande epopé?
Hvad utgår ifrån allt detta? En moralisk lag, en
upplyftande lag, och denna lag, den är:
Väldet finnes icke till.

Nej, våldet finnes icke. Endast rätten finnes.
Endast principerna finnas; endast rättvisan och
sanningen finnas; endast folken finnas; endast själarne
finnas; endast samvetet finnes här nere, och
Försynen der uppe. (Sensation.)

Hvad är våldet? Hvad är svärdet? Hvem ibland
dem, som tänka, fruktar väl svärdet? Ingalunda vi,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1860/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free