Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utgifves hvarje Måndag
eller första helgfria
dag i veckan,
kl. 12.
Än 35.
läBlsingfiirs ben 27 Hngusti.
Fris: för helt år 2 rub. B:r;
för halft år 1 rub.;
för lösa numro*
5 kop.
Oui vissa dra» af ömklighet.
I den sednast utkomna nunimern af
vårt qvinno-litteraturblad "Från nära och
fjerran" förekomma några rader, som kunna
vara förtjenta af att tagas i litet närmare
betraktande.
Det nämnda bladet talar nemligen i
förbigående om de intellektuella sträfvanden,
som här för närvarande äro å bane, oeli
gör i anledning deraf den goda reflexionen,
att "så snart ett sträfvande försiggår, så
springa alla till och se om det gäller den
sak man sjelf företrädesvis egnar sig åt.
Ar det en annan, om än huru god, så
haglar det ined råd och bannor."
Ja, så ungefär är det.
Men innan jag går att vidare belysa
detta ämne, vill jag omtala en gammal
saga, om man så vill kalla den, som just
nu rinner mig i minnet.
Det var två ålderstigna systrar, båda
mamseller, som bodde tillsammans. De
lefde icke i öfverflöd, men deras
tillgångar medgåfvo dem dock att bereda sig en
och annan liten njutning i lifvet. Båda
drucko de sina två koppar kaffe om
morgonen och två efter middagen, det behöfver
jag knappt nämna; och dessa koppar kaffe
räknades också af dem ingendera till
lifvets njutningar, utan till dess nödtorft.
Häruti kommo de förträffligt öfverens. Men
hvardera ansåg sig ha råd att derutöfver
dagligen bestå sig någonting, som hon
verkligen kunde kalla njutning. Och i valet
af denna njutning, der skilde sig tyckena.
Den ena systern drack alla förmiddagar
sitt "tians kaffe", den andra tog alla
middagar sin lilla — snaps. De hade räknat
ut, att det ena kostade alldeles lika
mycket som det andra; ingendera systern var
således i ekonomiskt afseende förfördelad;
Gustafva ansåg "tians kaffe" vara det
enda, som kunde gifva henne helsa och
trefnad, och för Katrin var snapsen det enda,
som kunde uppehålla hennes styrka och
krafter. Allt i deras lill a verld tycktes ju
derföre vara så bra inrättadt som möjligt,
och ingendera systern hade bort ega
någon anledning till klagan deröfver, att den
andra icke hade samma smak som hon sjelf.
Men hör på huru det var. Aldrig fick
Gustafva bita i sockerbiten till sitt tians
kaffe, utan att Katrin straxt var färdig att
säga: "Ja, det der myrkna
kaffedrickan-drt skall väl till slut ’ändå föra dig i
grafven." — "Atf. du is prata, kära syster",
sade dä den andra, och så gnabbades och
gnatades det ända tills Gustafva hade
kastat den öfverblifna smulan af sockerbiten
tillbaka i sockerasken igen. — Och aldrig
hann Katrin slå uti sitt lilla glas, förrän
Gustafva rynkade på näsan och’sade: "Det
der brännvinet kan nu inte annat än för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
