Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
att samtliga expositions-artiklar blifva
bedömda af en jury, ocli prisbelöningar
utdelade åt de mest förtjente bland utställarene;
och så vidare, såsom vid alla
expositioner brukligt och öfligt är.
D O
En verklig finsk industri-exposition i
Helsingfors hör säkert icke till
omöjligheternas antal, om blott den ordentligt och
grundligt förberedes, om den utsättes till
en lämplig årstid, helst Maj eller
September, och om den, som sagdt, ställes i
förening med "promotion, landtbruksmöte eller
riksdag." Och är sjelfva expositionen väl
anlagd, så behöfver bestyreisen visst icke
sträcka sin omtanke till "några förströelser
att interfoliera med", till theater och
konserter, ja icke ens till fyrverkerier, —
sådant skall komma af sig sjelft. Men ställer
hr ins. dessutom till "en bal i
brunnshuset" för landsbygdens tärnor, så är det så
mycket bättre; expositionen blir då
"makalös’’, som ban säger, men hr ins. sjelf,
han skall visst icke mera länge behöfva
vara detsamma. Metr.
Garibaldi i Neapel.
Här efter Times1 korrespondent ännu
ett stycke skildring af Garibaldis intåg i
Neapel:
"Vår noggranna kännedom af lokalen bragte oss
lyckligt genom en sidogata till en punkt, der vi
plötsligen stodo midtframför diktatorn. I hans
ansigte kan man icke misstaga sig om karakteren;
storheten och öppenheten af en af naturen adlad
menniska speglar sig deri; det säger icke ott och
intrigerar ett annat; ifrån ögonen blickar en lojalitet,
som man förgäfves söker hos mängden af verldens
s. k. store. Mig frapperade den lugna
sjeifbeherrsk-ningen och den utomordentliga mildheten i hans leende.
Han var icke i franske ministerns vagn, hvilken, som
jag tror, var ställd till hans dispositio n, utan i en
för tillfället hyrd. Följd af tre rader vagnar, tog
ban sin väg längs Marinella genom Basso Porto rakt
till palatset för emottagande af fremmande furstar.
Menniskomassan, hvilken glädjen nästan hade bragt
ifrån sina sinnen, böljade som en vild och brokigt
skimrande sjö fram och åter och skådade upp emot
palatset, som slöt den förgudade inom sig. De
ropade uppå honom. Länge förgäfves. Slutligen kom
en rödrock, sä åter en, slutligen Garibaldi. O! det
viva’t, som då skallado genom luften! — Det var i
hörjan icke tänkbart att kunna trånga med rösten
igenom detta brus — Garibaldi lutade sig sä länge
öfver jernskranket på balkongen och siig med orubblig
blick på hopen under hans fötter. En rörelse med
banden bad slutligen om tystnad, men förgäfves.
"Zilti, Zilti!" ropades slutligen med tusen röster —
och tyst blef det, icke ett ljud hördes.
"Neapolita-nare", talade nu en röst, klar som en klockton och
med så tydliga ord, att ej en bokstaf gick förlorad: —
"Detta är en högtidlig, helig och minnesvärd dag.
På denna dag ären j förlossade från tyranniets ok
och blifne ett fritt folk- Jag tackar er i hela
Italiens namn. J han fulländat ett stort verk, ieke
endast för Italien, utan för hela menskligheten, hvars
rättigheter j gjort gällande. Hurra för friheten! för
Italien så mycket dyrbarare, som det lidit sä mycket
mera än andra nationer. Länge lefve Italien!"
Köpet, sotn upptogs af tusende der nere och gick
vidare framåt, brusade som ett oändligt jubelskri frän
ena ändan af staden till den andra. Fiva Italia!
lrit’a Italia! det var som hade det trängt upp till
molnen och såsom eko återskallat ned. Och att so
dessa massor! Der var Amazon-legionen, som, 200
till antalet, i. Garibaldisk uniform, hade lofvat att
ställa sig framför nationalgardet och Garibaldi, ifall
militären skulle våga ett anfall. Der voro prester
med trefärgade skärp öfver bröstet och
frihetsbano-ret i händerna, barhufvade munkar med musköterna
på axeln, der voro män och qvinnor med blanka
svärd och dolkar, och de svängde sina vapen i hela
den enthusiastiska berusning, hvaraf ett sådant folk
i sådana stunder är mäktigt. Der voro lazzaroni i
hundradetal, beväpnade med pikar, en färdig
besättning för barrikaderna, om sådana skulle blifva af
nöden. Och sä pä tusende sätt. Jag anmärkte, att
Garibaldi icke gjorde den ringaste anspelning pä
Victor Emanuels namn, och likasä bar jag pä
gatorna med få undantag hört endast ropet, "1’ioa
Garibaldi!" och "cioa Italia!" Då jag inträdde i palatset
och i Garibaldis rum, gaf ban just audiens ät en
venetiansk deputation. "Vi äro alla beredde och
orga-nisorade, general, och vänta med otålighet pä
begynnelsen." — "J kunnen icke vara otäligare än jag
sjelf", var svaret. Han drog sig derpå för en stund
tillbaka.
På eftermiddagen besökte Garibaldi dömen, och
välkomsthelsningarne voro om möjligt ännu vildare,
gatorna ännu tätare besatta. Det var en
vördnadsbjudande demonstration. Från dömen begaf han sig
till palatset Augri vid Xoledo-gatan, der han för
närvarande residerar, om ban egentligen residerar
någonstädes; ty hans officerare säga mig, att ban kan gä
på morgonen till Gaëta och pä aftonen till
Abruzzerna. Vi ha aldrig reda pä hans rörelser och
närmaste planer. Huru folkets lungor kunna hälla ut,
är mig en gåta, men man ropade, sprang af och an,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
