Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
343
Till salu uti Frenckell & Sons Bokhandel:
Oid efter Spanska Romanser af J. G. von
Herder. Öfversatt af Oscar Fredrik. 4: —
Ny och Nedan. Poemer och Noveller af
Octavia Carlén. — 60.
Det sextonde århundradets
Reformationshistoria af J. H. Merle D’Aubigne. Öfversatt af
G. S. Löwenhjelm. 7, 8 haft. 1: 10.
Lärobok i Stenographie, för svenska språket
bearbetad af J. A. Petre. — 80.
En missionärs resor och forskningar i
syd-Afrika af David Livingstone. 1—3 haft. 1: 80.
Om lunginflammation af d:r M. Huss.
Bref til! en vän hvar som helst.
(Insändt.)
IM Nova Semlas fjäll, i Ceyluos brända dalar,
Hvarhelst o. s. v.
Kom aldrig till Helsingfors, min bror. Här är
illa, mycket illa. Omöjligt att förlika sig med dessa
menniskors inskränkta åsigter och vanor. Har man
engång någon tid lefvat bland dessa älskliga
"came-lior", dem hvarje stor stad har att erbjuda, — huru
tror du dä att man här skall slå sig ut? Gå på
konserter, theatern, baler, — allt ser du idel högtidliga
kyrkominer. Det skall kantänka vara så anständigt.
Iin roué, min kära bror, kan dö af tvinsot i Helsingfors.
Mitt hufvudnöje består uti att promenera längs
ijuaien, dä mitt öga vanligen med otålighot spanar
utåt hafvet efter ångbåten "Alexander." Det är en
högtidsstund för din stackars vän, då hans näsa fätt
vädra ostron och hummer der ombord. Man kan dä
engång fä äta annat än deras grötar. — Men
dessemellan, hvad skall man göra dessemellan?–- Ingen
liten intrig, intet lif - - - annat än familjelif - - - odrägligt!
Ett starkt afbrott i den dödande enformigheten
erbjöd oss ett franskt aktörssällskap från en trädgärd
i Petersburg. Dess framstående medlemmar voro herr
Petit, en god burlesk komiker, ocli mamsell Maria.
Hon kallar sig sångerska, men du borde ha sett henne
i den Petersburgska trädgården.....dansar — —
som en engel! Den begärdes af mina vänner hvarje
afton da capo. Ilär uppträdde sällskapet naturligtvis
på theatern; tack vare Helsingforsarnes förvända smak,
var hon tvungen att inskränka sig till blott
antydningar .......Dm dansen är min förtjusning; man
kan deruti inlägga sä mycket, mycket - - -. Lefve
glädjen!
A propos af dans, måste jag berätta dig en liten
rolig historia, karakteristisk för de förvända åsigterna
på orten. För att gäspa bort min afton gick jag upp på
sednaste veteran-bal. Tråkigt, som öfverallt, var äfven
här. Idel hyggligt folk.......
I herrarnes buffet såg det deremot helt
"ge-müthlich" ut. Herr Petit och "hans dame", som han
kallar henne, hade slagit sig ned vid ett bord och
läto sig varorna väl smaka. Ack, tänkte jag, skall
detta fria lif då aldrig vinna insteg hos oss?
Mot slutet af balen hviskade en vän, roué som
jag, i mitt öra, att vi kunde hoppas på ett besök af
paret i balsalongen. Ah! nu blir det.....Jag
aktade mig visligen att sprida nyheten, ty med sina stränga
begrepp hade man lätt kunnat neka dem entrée. Det
finnes nemligen en fördom i societén mot det
tvetydiga, — något som endast tiden kan ändra.
Men jag återkommer till konstnärsparet, som
redan lyckats komma in i balsalongen. Inverkan af
ölet - - - - vinet - - - - nog af, de togo sig en lustig sväng
i valsen . . . Jag såg och njöt. Vive Mabille! höll
jag redan pä att utropa, ty så trängde mina
pariser-minnen på med all kraft. Jag tyckte mig redan se
den glada, fria dansen derstädes, endast afbruten af
polisen, som, lik det personifierade allvaret, nägou
gång till en yrande dame säger sitt hemska: dansez
jilus dècemmentl Vive Mab......men jag teg, ty
plötsligen afbröts jag i min glädje genom att en kavaljer
dristade bedja herr Petit med sin mamsell betänka
etc......De upphörde att dansa, och deras
uppförande blef härefter, alldeles som en korrespondent i
tidningen Wiborg kallar det, ytterst "respektabelt." Men
med min villa var det förbi. Jag varåteri Helsingfors.
Så hjertlöst att neka andra och sig sjelf ett
oskyldigt nöje! — Jag har sednare varit i tillfälle
att spràka med flere vänner, som äfven varit i Paris
och sett dansen på Mabille; de försäkra alla, att man
just dansar så uti Pariser-societén — och dessutom
litet, litet–– nåh ! - - - skadar aldrig.
Du mä ej heller tro, att vi icke redan på balen
togo det franska parets sida. Jag ämnade äfven göra
det - - men flertalet af herrarne på balen visade så
bistra miner, att jag icke riskerade att yttra mig. —
Oss emellan måste jag säga, att de äro enfaldige,
sakna, som Wiborgs-korrespondenten säger, all "savoir
vivre." De förstä icke att lefva, min bror.
Ledsammast af allt var dock, att vi gingo miste
om det trefliga efterspel, som min vän ämnade
arrangera med det respektabla paret, sedan de öfriga
damerna hunnit gå sin väg. Deraf blef nu intet ....
Ser du, så förvända äro ännu begreppen i
Helsingfors. Når skall en ljusstråle af frihet tränga sig
igenom det af anständigheten förskansade
societets-lifvet, när skall din stackars vän kunna på balerna
införa hvarje dame, som blott eger en tolerabel
toi-lette? En publik bal måste komma att likna en
parisisk "bal publie." — Kanske skall vår societé då
icke mera gå dit — men det är också alls ingen skada.
Vi skola hoppas , min van.
Kan jag äfven framdeles stå dig till tjenst med
någonting liknande, så är det mig kärt. Vännen
Sanvho.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
