- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1860 /
413

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

413

— "Poccissimo, Ë. H. Jag har begynt
lära det nyligen." —

Påfven: "Nå väl, då måste ni förstå
orden: "tu eB Petrus, et super hane petram
aedificabo ecclesiam meam, et portae
in-ferni non praevalebunt adversus eam. Et
tibi dabo claves coelorum." Denna
värdighet och makt öfverflyttas efter Petrus
på hvarje honom efterträdande påfve, och
har skett så ifrån kyrkans allra första tider
och ända till den ovärdige, som nu står här
framför er. Detta är kyrkans tro och lära."

— "I vår kyrka tyda vi annorlunda
dessa vår frälsares ord. Vi anse att ban
med Petrus menat klipp-mannen, och med
den bekännelse, som Petrus uttalade: "du
är Christus, lefvande Guds son", klippan,
på hvilken Christus skall bygga sin kyrka,
den helvetets portar icke skola kunna
öfverväldiga. Yi tro att Christus
öfverlemnat till alla sina apostlar, likasom till
Petrus, nycklarne med makt att binda och
lösa, och att hvar allvarlig christen, ban
må vara påfven i Rom eller en fattig fiskare
på våra kuster, har del i denna
hällebergets kyrka och i dess rättigheter."

Påfven: "Men ni hafva icke bikten och
aflösningen, ni tro icke på messan, icke
på de sju sakramenten, icke på de ting
och stadgar, som Christi kyrka bestämt.
Den som tror på det ena måste tro på
allt-Det finnes blott en Gud i himmelen och —
blott en kyrka på jorden, i hvilken han
lefver genom sin representant och genom
den ordning ban stadgat. Detta bör ni
inse, och för att bli fullkomligt christen
taga steget fullt ut — göra öppen
bekännelse deraf."

— "Kärleken till Christus och lifvet
efter hans bud är, enligt vår tro, det
väsentliga för den christne!" —

Påfven: "Nå väl, jag vill säga er
något: bed! bed om ljus af Herren, om nåd
att erkänna sanningen; ty detta är enda
medlet att komma dertill. Controversen
hjelper icke. I denna är högmod,
egenkärlek. I denna gör man parad af sina
kunskaper, sitt skarpsinne; och hvar och

en blir dock vid sin åsigt. "Bönen allena
"ger ljus och kraft till sanningens, till
nå-"dens vinnande. Bed hvar dag, hvar afton
"innan ni går till hvila, och jag hoppas
"att nåd och ljus skall gifvas eder. Ty
"Gud vill att vi skola ödmjuka oss, och
"de ödmjuka gifver ban nåd. Och nu, Gud
"välsigne och bevare eder för tid och
evighet!" —

Denna äkta presterliga och faderliga
uppmaning var så vackert och varmt
uttalad , att den gick mig till hjertat, — och
ödmjukt och af hjertat kysste jag den till
mig utsträckta faderliga handen. Att det
var påfvens hand generade mig icke det
ringaste; han var verkeligen i denna stund
för mig representant af den lärare, som
med lif och lära predikat ödmjukheten, icke
inför menniskor utan inför Gud, och lärt
menniskorna bedja till honom. Påfvens ord
voro fullt sanna, evangeliska; jag tackade
honom af uppriktigt hjerta och lemnade
honom, nöjdare med honom än med mig.
Jag hade stått inför honom i min
protestantiska stolthet; ban hade lyssnat med
tålamod, svarat med godhet ocb slutligen
förmanat mig, icke med påflig arrogans, utan
såsom en äkta evangelisk lärare. Jag
skilj-des från hanom ödmjukare till sinnes, än
jag kommit. Påfven hade med mig talat
fransyska, lätt och väl. Hans sätt att tala
är lifligt och naturligt, såsom hos någon
som låter sig gå.

Papperslyktan blef arger. *)

(Införes utan svar.)

Det tyckes såsom Red. helt och hållet
missförstått det muntra skämt, som, från början till slut,
genomgår min sednaste i N:o 51 af Papporslyktan
införda uppsats angående puhecn alusta, enär Red., i
sitt "svar", deröfver formaliserat sig och tagit humör.
Dock allting kan ju lätt missförstås och misstydas,
liksom också allting kan missbrukas. Så t. ex. om
jag någorstädes kommit att nämna, att "det vore synd
att betaga bonden hans villfarelser", så begriper ju
en hvar att detta (liksom mycket annat) här endast
innebär en djup ironi. Hvarföre da häröfver för*

*) Sid — Red.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1860/0416.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free