Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAPPERSLYKTAN.
Utgifves hvarje Måndag
eller första helgfria
dag i veckan,
kl. 12.
1861.
Än 8.
lehingfoø kn 25 Jthnmri.
I’ris: för helt år 2 rub. s:r;
för halft år 1 rub.;
för lösa numror
ü kop.
Ett par ord om välgörenhet och fattigvård.
Vi böra för ingen del till dem, som
vilja förneka deri enskilda medlidsambetens
berättigande att följa hjertats röst, för att
lindra den nöd och det elände, som inom
det menskliga samhället synes existera
såsom ett nödvändigt ondt. Vi anse det
tvertom för den ekonomiskt lyckligare
lottades pligt att komma lidande
medmenniskor till hjelp, att uppsöka och lindra
nöden, der den finnes. Men det är dock
otvifvelaktigt, att ett s. k. ömt hjertas
obetänksamma medlidsamhet ofta kan
åstadkomma oberäkneligt mycket ondt, och i
sjelfva verket stegra och mångfaldiga
orsakerna till det elände, hvaraf samhället
graveras. Sådant sker då de välvilliga
understöden räckas personer, hvilkas
sjelf-förvållade nöd härleder sig af lättja och
håglöshet, eller utdelas under en form, som
måste bidraga att framkalla dessa laster.
Det gäller vid utöfvandet af sådana
barm-hertigbetsverk att, framförallt, söka att bäfva
orsakerna till det ouda, icke endast de
tillfälliga, om ock skarpt i ögonen, fallande
symptomerna deraf. Arbetet bör vara det
sunda vilkoret för hvarje samhällsmedlems
ekonomiska trygghet, den enda grund,
hvarpå någon bör hafva rättighet att ställa sina
förhoppningar om sina medmenniskor
sympathier. Endast mot dem, som äro rent
af oförmögna till arbete, bör välgörenhet
utöfvas för intet. Och om sådane
personer, om barn och orklösa, är det onekli-
gen det allmännas pligt att taga vård,
liksom detta äfven lämpligast och
ändamålsenligast synes af det allmänna kunna
verkställas.
Men en stor del menskligt elände härleder
sig icke af oförmåga till arbete, utan till
någon del af brist på tillfälle dertill, ännu
vanligare af håglöshet, oordentlighet och
brist på förtänksamhet, oftast och i
allmänhet af denna slöhet, som alstras af
hopplöshet för framtiden. Det är här som
den enskilda barmhertigheten har det rätta
fältet för sin verksamhet, för att bispringa
vid iråkad sjukdom eller inträffad
arbetslöshet, lätta arbetsvilkoren, ingifva hopp
att genom arbete och ordentligbet nå en
förbättrad samhällsställning och gladare
utsigter för framtiden. Det är sålunda, som den
enskilda barmhertigheten blifver i tillfälle
att verka välsignelserikt, genom att sprida
en anda af sund och förtröstansfull drift
och omtanka, der dessa för utsigtemas
mörkhet hålla på att förtvina, och utöfva ett
helsosamt och förädlande inflytande på
samhällets djupaste lager, af hvilkas
beskaffenhet det helas välbefinnande i så hög
grad är beroende.
Men här gäller det just, såsom en
allmän regel, att intet bör göras för intet, om
ej det goda ändamålet skall löpa fara att
förfelas.
Hvad som skänkes åt en, blifver en
orättvisa mot det stora flertalet; ty
frikostigheten har en gräns, den kan icke räcka till
för alla, ocb det är icke alltid de mest var-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
