- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1861 /
76

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

76

störde batteriet emellan citadellet och bastionen "den
heliga Antonius." Man har talat om förräderi såsom
orsaken till denna afgörande händelse, men sådant är
föga troligt. Sannolikast är, att en bomb från
sjöbatteriet basa-Arzana förorsakade explosionen. "Jag
vill ej, säger ett ögonvittne, söka att dramatisera
berättelsen om denna fasansfulla tilldragelse. Den nakna
sanningen äger tillräckligt uppskakande kraft. De
som närvarit vid explosionen af kurtinen Malakoff d.
8 September eller endast läst berättelsen derom
kunna göra sig en föreställning om den förskräckliga
tilldragelsen i Castionen "den heliga Antonius."
Omkring 100 fot af bröstvärnet förstördes, 15 kanoner
kastades öfverända, lavetterna splittrades, ett stort
antal menniskor kastades i luften jemte massor af
sten och jord ifrån blindverken; en mängd sletos i
stycken, krossades eller begrofvos lefvande och under
hela natten blandades sig de döendes och
blessera-des klagoskri med kanonernas dån. Ett tjockt moln
af damm betäckte stället ända till aftonen, då och
då genombrutet af det flyktiga skenet från en
kreve-rande bomb.

Den förfärligaste oordning och bestörtning
uppstod på platsen. Cialdini ville begagna sig häraf för
att omedelbart tvinga till kapitulation, och gaf
genom den telegraf, som blifvit inrättad vid Caposele,
ordres åt alla batterier att på en gång förnya
bom-bardementet. Trettiotvå sådana sattes ögonblickligen
i verksamhet, utgörande tillsammans ett antal af 170
stycken. Man beräknar att omkr. 10 bomber under
hvarje minut inslungades i staden. Neapolitanarne
tycktes i första ögonblicket blifva slagna af förfäran
ooh tystnade, men svarade derpå sedermera ehuru svagt,
då deras eld förhöll sig till fiendens såsom 1 till 10.
De belägrande tycktes emellertid icke gjort sig
fullkomligt reda för hela vidden af explosionens
verkningar. De telegrammer, som till Turin förde
underrättelsen derom, förneka ryktena om platsens
uppgifvande, som sedan några dagar varit i svang, och
uppgifva såsom orsaken till dröjsmålet dermed de
svårigheter, som terrängens beskaffenhet uppreste emot
fullbordandet af löpgrafvarne. "Det kan draga länge ut
ännu", heter det i ett bref af den 6:te.

Under hela denna dag fortfor också de
belägrandes eld lifligt. Den besvarades med alltmera
aftagande styrka och inemot kl. 10 upphörde den helt
och hållet.

Middagstiden utlopp en båt med parlamentärflagg
ur hamnen, hvarvid omedelbart tystnad äfven inträdde
på de anfallandes sida. En officer inställde sig hos
Cialdini för att begära en vapenhvila af 48 timmar.
Han utvecklade med upprörd stämma motiverna för
denna begäran; det gällde att begrafva de döda och
uppgräfva de lefvande. Cialdini samtyckte; han
sände t. o. m. is och blodiglar för de sjukas behof och
erbjöd sig att taga de sjukaste under sin vård. Med
anledning af detta menniskovänliga anbud sändes 200

blesserade d. 9 till Castellone och inqvarterades i en
kasern för kavalleriet, som för ändamålet uppläts.
Följande dag lät Cialdini transportera dem till
militärhospitalet Saint-Petit i Neapel.
Vapenstilleståndet var slut d. 8 Febr. kl. §11 om aftonen, men
förlängdes tolf timmar. Den 9:de på morgonen började
åter bombardementet och fortsattes under natten vid
skenet af elektriskt ljus. Emellertid hade åter en
parlamentär infunnit sig, med anhållan att
vapenstilleståndet skulle förlängas på 15 dagar, hvarunder man
skulle underhandla om fästningens uppgifvande.
Generalen kunde ej gå in härpå, emedan det skulle
varit att uppoffra de fördelar, som dc sednaste
tilldragelserna skänkt honom. Det blef i alla fall aftaladt,
att en kommission skulle från hvardera sidan
utnämnas, för att fortsätta underhandlingarna, och ordres
sändes omedelbarligen från Turin, att man skulle
bevilja så gynsamma vilkor som möjligt. Men allt ännu
fortsattes de belägrandes eld, och ett nytt batteri
öppnades nära till det lius, hvarest Masséna hade sitt
högqvarter är 1806. Den 13:de på morgonen skedde
en explosion i bastionen "Transsylvanien", hvilket
verkade att påskynda negotiationernas afslutande. Kl. 5
samma dag erhöll franska ångaren ’7a Mouette" ordres
att lemna Neapel och begifva sig till Gaëta. Kl. 6
undertecknades kapitulationen, hvars detaljer, af hvilka
de vigtigaste äro kända, blifvit uppgjorde emellan
Cialdini och Casella. Den 14 kl. 8 om morgonen gjorde
piemontesiska arméen sitt intåg i Gaëta under det
Konungen och Drottningen åtföljda af några trogna
tjenare begåfvo sig ombord på la Mouette. Det
berättas att konungen, kort förrän han gått ombord,
högtidligt tagit afsked af sina trupper, och att soldaterna
under tårar gjort honom deras sista honnör samt
stadens hela befolkning trängts omkring honom och
gifvit otvetydiga tecken af sin djupa rörelse. Kunglig
honnör hade blifvit honom bevisad ombord på la
Monette. Då fartyget lädo ut hade hamnbatteriet
saluterat med 21 kanonskott och fanorna på
bröstvärnen trenne gängor hissats på halfstång samt
garnisonen otaliga gångor upprepat ropen "lefve
konungen." Om allt detta äger grund, bör väl det
lifliga deltagandet anses mera egnadt åt den unga
älskvärda Drottningen, hvars värdiga och behjertade
uppförande tillvunnit henne allas aktning, än åt hennes
gemål, hos hvilken knappt annat än olyckan är
aktningsvärda Den kungliga familjen begaf sig först
till Horn och tros tills våren ärna uppslå sina bopålar
på en egendom, som konungen i arf efter sin far
äger på ön Léon nära Cadix i Spanien.

Nämnde dag på morgonen aftågade äfven Frans
11:8 trupper från Gaëta och nedlade sina vapen inför
general Casanova. Hvarje korps aflemnades, den
ena efter den andra, till den sardiniska generalen af
fästningens förre kommendant. Soldaterna voro
smutsiga och magra, — likasom efter hvarje belägring,—
de hade dessutom ett utseende af oförskämdhet, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1861/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free