Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338’
elektriska telegrafen och beslutet om
jern-vägarne, sammanfläta sig till en
minneskrans, vida mera välsignelserik för Sverige
och följaktligen mycket värdigare en
konungs tinning, än krigarens lager med de
vanliga perlorna af tårar och blod."
Och huru lysande består icke den
hädangångne monarken denna ovanliga
pröfning. Förf. säger: "Hvad konung Oscars
karaktär beträffar, så trädde dess ljus- och
skuggsidor aldrig mera öppet och
tillförlitligt fram, än när den betraktades från
det enskilda lifvets ståndpunkt. Alla hans
själs älskliga egenskaper läto då
förnimma sig, utan någon yttre impuls eller
lystnad att med dem paradera eller väcka
intresse. Mildheten utbredde nu sitt
solsken öfver hans blida väsen, vetgirigheten
blottade sitt samlade kunskapsförråd,
erfarenheten redogjorde för resultaterna af
lifvets olika pröfningar, kärleken till allt
stort och skönt utandades sina ingifvelser
i färger eller toner, under det att det
godmodiga skämtet emellanåt afsköt den ena
blomsterlindade pilen efter den andra, alltid
träffande sitt mål, men aldrig med afsigt
att såra det. — Ater sedd under utöfningen
af sitt ansvarsfulla kall, och då måhända
omständigheternas kraft föreskref honom
att, utan protest, underkasta sig
statskonstens fordringar, bemantla sina innersta
tankar och så till sägandes undertrycka
det rent menskliga i sin egen barm, för
att i verldens ögon synas ogenomtränglig
och kall — då försvann mycket af den
älskvärdhet som var konung Oscar
medfödd; man tyckte sig då i honom skåda den
personifierade förställningskonsten,
offrande sin tribut åt dagens opiuioner,
hängif-vande sig åt ett system, på hvilket man
kunde tillämpa Shakespeares ord: att hvad
som börjas med förställning mot andra
skall sluta med förräderi emot sig sjelf.
Allt kom sig deraf, att i ena fallet måste
snillet subordiuera hjertat och då tog den
bättre naturen ut sin rätt och blef
förstådd; i det andra tvingades hjertat att
underkasta sig snillets herravälde, och deraf
uppkom onatur och missförstånd."
Vi kunna icke här i detalj följa förf:s
karaktersskildring af Oscar den förste,
men dess sanningsenlighet och opartiskhet
framlyser alltigenom. Man återfinner der
den ädle menniskovännen, som fattade sin
höga ställning som regent endast såsom en
dyr förbindelse att befordra "rätt och
sanning." Man ser en man med ett af
naturen öppet och för alla tillgängligt lynne,
af en klokhet, som erfarenheten påtvang
honom, förd till ett för hans natur
fremmande "hemlighetsmakeri, som gjorde att
man ej rätt visste hvar man hade honom.
Denna kanske för långt drifna försigtighet
härledde sig tvifvelsutan derifrån, att ban
åtskilliga gånger fått plikta för sin
uppriktighet. Konung Oscar var en djup
men-niskokännare; det var för honom ej
obekant, att hvad trenne veta, det vet
verlden, och att i verlden talträngdheten gjort
tusen gånger mera ondt än
förbehållsam-heten. Det österländska ordspråket: "tala
är silfver, tiga är guld" fann slutligen
måhända allt för stark genklang i hans
hjerta." Han hade väl kunnat, i likhet med
andra, sig så kallande, statsmän ljuga och
visa sig öppenbjertlig samt låfva rundt
och hålla tunnt; men detta stred emot haus
stolthet som man och värdighet som
konung. Han ansåg det oädelt handladt att
ingifva några förhoppningar dem ban ej
med säkerhet visste sig kunna uppfylla.
Hans ord var alltid "konungsord." Man
har endast ett exempel, att ban begagnat
sig af sitt inflytande som konung för att
bortgifva en tjenst. Det var en gång då
man fattat honom vid hans ord. "En
gammal Oarolin begärde ett postkontor och
anhöll underdånigst om konungens löfte.
Svaret blef: ’’jag skall göra hvad jag kan"
Den sökande fann sig, bockade och sade:
"då tackar jag för postkontoret, tyEd.M.
"lcan" ge det åt mig." Kungen höll sitt ord.
Med dessa tänkesätt bör man icke
undra om Oscar hade en stark motvilja för
allt löst prat och sqvaller. "Han lät
aldrig ostraffadt kalomnien agera i sin
närhet. Hvarje den minsta insinuation af ned-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
