Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378’
ombord. Den flodångbåt, jag bade valt,
var en af de vackraste; den hette
Benjamin Franklin, var byggd för en månad
sedan ocfi dess syperba salonger bibehöllo
ännu sin obefläckade glans. Hvilken
förtjusande inredning var det icke, hvilket
slöseri med speglar, alabaster statyer,
kostbara trädslag, förgyllning, rika mattor och
gardiner — en omgifning, som föreföll
alltför fin för det mestendels något råa
sällskapet af passagerare. Der funnos
åtskilliga bildade personer ombord, utan tvifvel,
men de utgjorde en ringa minoritet och
tycktes undandraga sig uppmärksamhet.
Den stora mängden af passagerare var
särdeles vild och bullersam, med yfvigt och
oordentligt skägg och hår samt klädda uti
drägter af mycket olika mode, hälften
lejon och hälften skogsmenniskor.
Jag adresserade mig till restauratören,
en neger: "Förmodligen kunna alla dessa
ej vara landtbrukare från sydstaterna? Äro
de fribytare, eller....."
"Nej, nej, massa", grinade ban,
ganska vänligt, "de ej vara söderns
gentle-men, nej, och icke yankee köpmän heller.
Massa måste hört om de stora guldfynden
vid Pike’s Peak, icke så?"
"Pike’s Peak", upprepade jag,
samlande mina orediga hågkomster.
"Just så, herre, uppe bland de
klippiga bergen. De der passagerarne alla gå
dit så fort de någonsin hinna. Pike’s Peak
fasligt vild ort, massa, ej en ort för kristna
menniskor — åh nej, visst icke!"
Jag påminte mig nu att jag hört talas
om Pike’s Peak, om den ofantliga vinst
några skördat samt om de gräsliga
lidanden, hunger, sjukdom, död och strider mot
menniskoätande vildar, med hvilka de som
dit utvandrat haft att kämpa.
"Men desse herrar", sade jag,
blickande på en grupp af fyra väl klädda,
anständigt sig skickande män; "kunna väl ej
höra till dem, som resa till Pike’s Peak?"
"Hvilka, massa?" sade den pratsamme
negern. "Ah! jag ser; dem med de
lilje-hvita händerna och den nätta halsduken
omkring halsen och det rena, stärkta
skjort-kråset, samt alla de vackra ringarne och
urkedjorna. Helt visst ej, herre; de icke
gå att gräfva med hacka och spada. De
alltför fiffiga dertill, belt visst!"
"Äro då desse landtbrukare?" frågade
jag med ett visst intresse.
"Cornelius, fördömda snögubbe, tag
hit en sherry-cobbler", skrek en stursk
äfventyrare bland hopen af guldgräfvare.
"Straxt, herre!" svarade negern,
svängande servietten, och besvarade derpå min
fråga med: "Hih! hih! kihl Massa göra
tokigt misstag. Do äro jägare."
"Men huru .... hvad?" begynte jag,
då den otålige guldgräfvaren försäkrade
negern, "att ban med sin revolver skulle
göra dennes fula kropp genomskinlig", ifall
icke den önskade förfriskningen genast
framsattes. Och Cornelius tycktes icke
betrakta denna hotelse såsom en simpel
rethorisk figur, ty ban for af, mumlande
mellan tänderna, men till det yttre höflig.
Jag stadnade allena. Icke länge likväl.
En af de herremän, som ådragit sig min
uppmärksamhet, kom ganska artigt fram,
och uppmanade mig såsom en fremling
och en engelsman att taga plats vid
deras bord.
"Vi torde blifva i tillfälle", sade
amerikanaren, "att meddela er åtskilliga
tillförlitliga upplysningar rörande såväl
produktionen som andra anmärkningsvärda
förhållanden i det land, ni för närvarande
bereser, och jag behöfver icke säga, att
det skall blifva ett nöje för hvarocben af
oss att gå en resande tillhanda, för att ban
må kunna bilda sig ett riktigt begrepp om
sydstaterna."
Detta var i sjelfva verket ganska
artigt. Jag följde gerna inbjudningen och
välkomnades angenämt. Två af sällskapet
voro män af ett hyggligt yttre, af ett
tillochmed intagande väsende, och syntes
förena ett skarpt förstånd med
verldsborga-rens undfallande umgängessätt. De andra
voro mycket yngre, och hade ett något
förstördt utseende, men deras drägt var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
