Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 Parisiskans dag. — Första stationen: Acacia-alléen.
fast detta mode således är af engelskt-amerikanskt ursprung, har
till och med den högsta parisernoblessen antagit det. Den gör
ibland sådana små eftergifter, den är tvungen dertill, den har ej
råd till annat. Ty det kan vara ganska bra att den är rik, men
den är det endast efter gammal måttstock, och med den
måttstocken mäter man ej längre i våra dagars Paris.
Amerikamillionären har infört en annan. Han vet, att den förstarangsposition,
som han till hvarje pris vill intaga, når han endast och allenast
genom sitt guld, och han förgyller derför sin tillvaro från den ena
ändan till den andra. Vinsten af hans grufvor är en flod, som
växer och växer, medan deremot inkomsterna från ett franskt
jordagods ha sina gamla utstakade gränser. Redan nu slipper man
svårligen, om man vill vara på höjden af tidens fordringar, billigare
ifrån en säsong i Paris än med 300,000 francs. Längre kunna de
gammaldags rikedomarna ej räcka, och då man ogerna vill spela
andra violinen, ackorderar man med grufmenniskorna. Man skyndar
sig att följa med en masse, så länge amerikamodet är billigt: är
det dyrt, fordrar man respekt för sitt eget. Det är en tyst
kompromiss; det moderna Paris är fullt af detta slags kompromisser.
Vagnlyx gömmes i allmänhet till eftermiddagen. När man
åker om morgonen och det icke är för sportens skull, kommer
endast den vanliga kupén fram för att flytta herrskapet så långt
ut, att det är fint att spatsera. Det är isynnerhet fint, så länge
mamma och bébé ännu äro klädda i pelsverk, så länge den lille
mopsen bär sitt prydliga röda sammetstäcke och en rask
morgonpromenad bringar värme i blodet. Vagnen följer med i skridt, ej
längre ifrån än att den genast kan vara till hands, om man får
sigte på en ryttare, med hvilken man önskar vexla en helsning och
ett ord en passant. Då och då, när de konverserande kavaljerernas
araber komma för nära, kryddas promenaden af små händelser, men
de fina betjenterna ha naturligtvis alltför uppmärksamt ögonen med
sig och äro alltför hemmastadda i sitt yrke, för att någon verklig
olyckshändelse skulle vara möjlig. Det går med en aplomb och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
