Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 Barnen och deras uppfostran.
endast ruinerar sig, hans hustru en sentimental obetydlighet, som
tycker om att styra ut sig och svärma. Partiet är ett
konvenans-och förståndsparti. Förste bäste sprätt, som har tillräckligt hufvud
för att ge sig en smula falsk idealitetsfernissa, löper i väg med
fruns hjerta. Han har kommit in i huset som mannens kompanjon.
Medan Gendrevin går på klubben, intar han om qvällen hans plats
i hemmet under förevändning att läsa lexorna med barnet. Men
den lille Renés kärlek till modern, den enda som är god mot
honom, gör honom svartsjuk på älskaren och fördrifver slutligen
denne.
Rivaliteten mellan dessa två och den strid, som de utkämpa i
moderns hjerta, kunde ha blifvit stoff till en observationsroman.
Men den är här endast utförd i helt lätta antydningar. Bokens
innehåll är väsentligen endast en lång, detaljerad skildring af Renés
lif i skolinternatet. Det är på denna punkt den har sitt intresse,
och det är icke litet. Den franska kritiken konstaterar, att hela
denna följd af bilder, dessa fängelselika kollegiegårdar, dessa mörka
skolrum, som plåga lukten, innan de skrämma ögat, dessa
arrest-kamrar, som ha bevittnat anfall af en förtviflan lika djup som alla
nedrifna Bastiljers fängelsehålor, dessa i oändlighet varierande
»pions», dessa lärare, som bilda en skala från aposteln till bödeln,
dessa menniskohjertats missräkningar och lidanden, dessa krossade
illusioner och svikna idealer i åldern mellan tio och femton år, att
allt detta endast är ett troget återgifvande af barndomsminnen,
som hvarje fransman har, bilder, der konsten endast användts för
att arrangera detaljerna, men som i det stora hela afbildar
verkligheten med så slående korrekthet, att författaren nödvändigt måste
ha upplefvat hvad han skildrar. Till och med utländingen,*’hvars
ungdom varit en helt annan, känner, att de måste vara naturtrogna.
Det fins icke ett drag i dem, som han ej känner igen från de
skol-historier hans pariserbekanta ha berättat. René Gendrevin är en
absolut typisk figur, hela skolungdomens lif i Frankrike förflyter
som hans. Och Robert Cazes bok blir på detta sätt ett arbete af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
