Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370 Den suveräna tidningspressen.
åtminstone betrakta ett prefektembete som säkert, när de efter
några års fälttåg önska nedlägga pennan för att börja en lugnare
och mindre besvärlig lifsverksamhet.
Guy de Maupassant har i sin moderna parisiska
journalistroman »Bel-Ami» med lysande talang visat, huru långt man kan
gå på denna bana, då man förstår den riktigt. Bel-Ami
debuterar en qväll på boulevarden med två francs i sin ficka. Det
är den tjuguåttonde, och de måste räcka till månadens slut.
Törstande efter en >bock» drifver han förbi kaféernas fylda
trottoarbord. Folk sitter der med de sköna svalkande förfriskningarna
framför sig, och vreden kokar upp i honom mot dessa menniskor,
som allesamman ha mynt i fickan. Herr Georges Duroy sjelf
har, efter att ha blifvit kuggad som student och lefvat några år
som underofficer vid främlingslegionen i Afrika, ej kunnat drifva
det längre än till en liten plats vid en jernvägsbyrå med 1,500
francs i årlig lön.
På sin vandring utför boulevarden möter han emellertid en
f. d. krigskamrat, Forestier, som har kommit sig upp som
journalist. Denne lär honom först den stora parisiska lefnadsregeln:
att alltid ha aplomb, göra sig gällande, synas numro ett för att
också vara det. Han föreslår honom vidare ett engagemang vid
»la Vie française», der han sjelf är anstäld. »Men,» invänder
Bel-Ami, »jag har aldrig skrifvit en rad, och jag vet inte, om
jag kan göra det.» — »Gör ingenting, det vänjer man sig vid.
Är du student?» — »Nej, jag har blifvit kuggad i examen två
gånger.» — »Men när man talar om Cicero eller Tiberius, vet
du väl ungefär, hvilka det är?» — »Ja, ungefär.» Det är
tillräckligt, förklarar Forestier. Konsten att gälla för att vara
hemma i sina ämnen är icke så svår, det kommer endast an på
att icke låta ertappad sig med okunnighet. Man manövrerar, man
undgår stötestenarna, man kringgår svårigheterna och hjelper sig
med det öfriga genom ett lexikon. Alla menniskor äro dumma
som gäss och okunniga som karpar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
