Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dygn gjort utfärder till denna natursköna sockens många
sevärda ställen, åsar, skogssjöar och forsar; så dragit
vidare till Punkaharju och omsider hamnat i Nyslott.
Vandringslifvet hade härunder småningom antagit
vissa regelbundna former. „Morgonstund har guld i
mund“ var en sats, som vi snart togo till efterrättelse.
I morgonsvalkan gick marschen lätt och lifvet i det
fria gaf sysselsättning åt sinnet, så att vägen ej då
föreföll lång. Men i den mån solen steg högre och
värmen blef mera tryckande, blefvo stegen tyngre,
landsvägen dammigare och fötterna mindre undergifna
i sin tjänsteutöfning. För „behörigen styrkt sjuklighet“
gafs dem då tjänstledighet om icke något särskildt mål
för dagen var att eftersträfva. Efter några timmars
rast med ordentlig middagslur i det fria eller i någon
inbjudande gård sattes tåget åter i gång och under
eftermiddags och aftontimmarna togs med lätthet igen,
hvad under dagen försummats. Om kvällen gick det
bäst; ofta var det då svårare att afbryta vandringen
än att fortsätta den in på natten. Den vanliga
dagsmarschen uppgick till 35 à 40 verst, hvaraf l0 à 15
verst gjordes på förmiddagen, resten efter middagssiestan.
Kortare pauser unnade vi oss då och då i
någon backe med svalkande skugga eller där utsikten
fordrade det. Passerades en lämplig sjöstrand försummades
icke ett uppfriskande bad. Med denna tågordning
stodo krafterna godt bi, isynnerhet sedan fötterna,
som till en början haft ringa uthållighet, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
