Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Litterära bekantskaper och börjande författarverksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
akademiska stolar, och ingen ung litteratör vågade söka
någon vitter ära utan att grunda den på deras bifall, uttryckt
genom erhållet pris i Sv. Akademien. Bland dem, som för
sådana segrar under denna tid utmärkt sig, voro Choreus,
Kullberg, Valerius, Franzén och slutligen den segerrikaste
af dem alla, Wallin. Till dem slöto sig några mindre
bemärkta såsom Granberg, Rutström, Björk-Svensson och
Wallmark. De bildade en vänkrets, ett slags klubb, som
ofta samlades än hos den ena, än hos den andra. Den som
oftast beredde dem detta nöje var grosshandlaren Sven
Björk-Svensson, äfven han en pristagare i Akademien. Han
inbjöd vännerna till middagar, supéer, slädturer och andra
förlustelser. »Vid dessa tillfällen», säger Wallmark, »var
det otvungna skämtet en själfbjuden gäst, och värden hade
alltid försett sig med ämnen, hvarpå det kunde öfva sig.
Valerius riktade sällskapslifvet med visor, som på musikens
vingar kringflögo landet och med förtjusning åhördes i alla
sällskap, där blott någon dräglig röst fanns, som kunde
föredraga dem. Det kvicka eller sköna i diktionen öfverskylde
vida sångens brister. På sången i sig själf hade man den
tiden ej så stora anspråk, vid orden fästes nästan mer
afseende, och man sjöng ej en eller annan strof blott, utan
visan i sin helhet. Huru litet sällskapet än var, hörde alltid
en bål till välfägnaden, och sång var från den oskiljaktig.
Man skrattade, man njöt, man var i entusiasm, och denna
stegrades, om man tillika hade den lyckan att höra
solosången uppstämmas af Karsten eller Valerius själf. Nu är
bålen förvist, utom vid högtidliga tillfällen, och solosången
med den. Man har i stället mycket mat och flere slags
viner — och spelbord! Har man roligare?»
Wallmark sysselsatte sig under denna fredliga tid med
litterära studier, skref äfven ibland kritiker i
»Stockholmsposten», den tidens vittra organ, samt stundom smärre
skaldestycken, som mottogos med bifall. Under denna tid
var ett lyckadt skaldestycke eller en välskrifven recension,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
