Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Wallmarks förhållande till Karl Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
uppdrag, dels för att bereda konungen den glädjen att gissa
på många som författare däraf. Men, som redan är nämndt,
föllo misstankarna genast på honom, och man sökte en
anledning till försvaret för regering och konung i hans
personliga förhållanden till Karl Johan och icke i hvad
Wallmark själf ansåg tillräckligt förklara det nämligen hans
förhållande af god svensk medborgare.
Äfven inför konungen, som fått kunskap om skriften, måste
Wallmark erkänna författarskapet däraf. Själf säger han därom:
»Jag gjorde det med verklig ledsnad, bedragen som
jag var i min förhoppning dels att kunna förblifva okänd
för konungen och att därigenom hafva beredt honom
tillfredsställelsen att tro sig äga många försvarare bland våra
författare och dels att befria mig själf från den hos mina
politiska motståndare förutsedda misstanken att vara styrd
af enskilda bevekelsegrunder. Men jag måste nu som mången
gång förut trygga mig vid mitt eget medvetande, vid
konungens egen kända därmed öfverensstämmande öfvertygelse
och glädja mig åt det bifall, hvarmed han upptog denna
medborgerliga plikt och äfven yttrade i uttryck, som jag ej
kan återgifva, men som djupt förvaras i mitt minne och hjärta.
Vid hvarje företräde jag sedermera hade, återkom konungen
alltid till denna skrift, och vid det sista, få dagar före hans
död, den 26 jan. 1844, yttrade han, då jag aflägsnade
mig, dessa ord: »J’ai fait des ingrats, vous le savez
vous-même, mais je ne le serai jamais, vous en serez convaincu,
adieu».—
Det var hans sista ord till mig, ty det blef mig ej
förunnadt att sedermera se honom. Han dog, lämnande mig
i den sorg jag så lifligt delade med hans båda folk den
hugnaden att vid slutet af hans bana hafva tillskyndat
honom hvad han själf behagade kalla: »une anticipation
de la justice de 1’histoire».
Ehuru vissa tidningar stämplade Wallmarks skrift
såsom »partiskrift», hade han däremot glädjen att af många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
