Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Wallmark såsom den gamla skolans förkämpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
i Stockbolm skulle ha debiterat mig såsom medarbetare i
en tidning, som han särskildt utgifver. Ehuru nu för att
sluta af det omdöme Tit. fäller öfver ifrågavarande tidning,
jag skulle kunna tro mig frikänd för all misstanke om
deltagande däri, så ser jag mig likväl, då detta ej inträffat,
nödsakad att härmed på det heligaste försäkra, att jag först
genom Titis bref blifvit underrättad om existensen af en
sådan tidning. Utgifvaren känner jag blott till utseendet.
Af medarbetarna känner jag alldeles icke Hammarsköld, om
icke genom hans skrifter, som i sanning icke ge något högt
begrepp om honom, och hvad Agardh angår, så vill jag
icke tro, att han associerat sig med en Askelöf, som här
nere endast var bekant som paskillant. Hvad åter Lyceum
angår, så har jag blifvit anmodad att däri deltaga. Jag har
svarat, såsom billigt var, att mina bidrag blifva alltför
obetydliga, och att jag dessutom ingenting kunde decidera, förr
än jag fick läsa första häftet. Lyceuternas prospektus var
visserligen bombastiskt och eländigt, och i detta afseende kunde
den införda parodien däröfver i Journalen, som för öfrigt
var rätt kvick, vara rättvis och välförtjänt. Men å andra
sidan är också därigenom från herrarnas sida signalen
gifven till en litterär turnering, hvarvid allmänheten troligen
ingenting vinner annat än det tvetydiga nöjet att få skratta
på författarnes bekostnad. Jag tycker annars, att vår
förfallna litteratur ganska väl kunde behöfva, att alla tänkande
hufvuden i landet förenade sig till dess upphjälpande och
icke genom ömsesidiga småtvister hindrade dess gång, jag
vill icke säga till fullkomlighet, men till förbättring. Och
till tänkande hufvuden måste vi väl ändå räkna Höijer,
Berzelius, Silfverstolpe m. fi., som man sagt mig skulle
deltaga i Lyceum. Att dessa herrar tilläfventyrs tänka olika
med många andra, låt vara med pluraliteten, öfver vitterhet
och vetenskap i allmänhet, är väl icke en omständighet,
som genast bör göra dem till föremål för persiflage; det
händer oss alla att se en sak olika, och dessutom tänker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
