Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Wallmark såsom den gamla skolans förkämpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T A A
144
Att i en så stormig tid våga sig ensam ut i strid för
sin öfvertygelse var förtjänstfullt och modigt, och modet
var så mycket större, som Wallmark väl kunde förutse, att
det litterära anseende han förut hade skulle komma att lida
genom motståndarnes bespottelse, hvilket också inträffade;
men den lifliga harmen öfver att se personer och skrifter,
som han djupt värderade, utan ringaste aktning och rättvisa
angripas, att se fosterländska vittra skatter nedsättas i sitt
värde af några unga författare, som dittills själfva icke
frambragt något värdefullt, satte pennan i hans hand. Han ansåg
sig därför i striden mot dem kunna begagna
vedergällningsrätten och med samma stränghet, som de bedömde den
motsatta skolans skrifter, bedöma deras egna. Man beskyllde
honom visserligen för orättvisa och att drifvas af ett
»frenetiskt hat». Men han sökte dock göra rättvisa åt all vitter
förtjänst under denna tid såväl i tidskriften Iduna som i de
Poetiska kalendrarna och skattade högt Tegnér, Geijer,
Vitalis m. fi. af den tidens yngre författare, i hvilkas skrifter
han fann tankens reda och klarhet förenade med ett
formfulländadt språk.
Som granskare ansåg han ej, att en eller annan god
vers eller ett stycke utmärkt prosa, som han dock berömde,
borde bringa i glömska det vida större antalet poem, som
utmärktes af rimnöd och platthet, och hvad som framför
allt annat väckte hans förbittring och som han därför skarpt
gisslade, var de stora anspråk, hvarmed dessa unga
uppträdde, och de hånfulla blickar, hvarmed de från sin kritiska
domstol sågo ned på våra äldre utmärkta skalder och
prosaister. Med den känsla han hade för språkets vård
klandrade han ock med rätta den språkförbistring, som utmärkte
många af den nya skolans författares skrifter och som
oangenämt afstack mot våra äldre bättre författares enkla och
klara språk. Hvad han ville försvara var, som han själf
säger, »sundt vett mot förvilladt, god smak mot godtycklig,
goda författare mot blotta anspråken att anses därför, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
