Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Wallmarks sista tidningsföretag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T70
J. J. Hedrén i nov. 1846: »I det olyckliga, nedfallna och
såväl till innehåll som språk och form beklagansvärda
tillstånd, hvari den publicistiska litteraturen nedsjunkit, bekänner
jag, att Post- och Inrikestidnmgen, sålänge den bibehåller
sin nuvarande ståndpunkt, är det enda politiska blad, som
kan med belåtenhet läsas. Det är icke allenast den
politiska färgen, utan synnerligast tålsamheten mot olika
tänkande och yttrandets humanitet, som gör nämnda blad
förtjänt af upplysta läsares aktning. Af dessa yttrade
tänkesätt följer naturligtvis, att jag med uppriktigt nöje önskar
samma tidnings oafbrutna fortsättning. Det vore illa, om
ett moderat tänkesätt skulle sakna allt organ för sitt
uttalande, isynnerhet då hela tiden är stadd i feberyra.»
Samma år skrifver Palmblad: »Nu är det Post- och
Inrikestidningen, som ensam står kvar på fältet till värn emot
den glupska liberalismens framfärd och emot Aftonbladets
despotism, som förtrycker vårt land. Jag beundrar Herr
kanslirådets ihärdighet, strategiska skicklighet och talanger.
»Munlåshistorien» har djupt indignerat hvarje sant liberal
härstädes.»
Dylika erkännanden, som Wallmark erhöll från både
kända och okända, kunde ej annat än fröjda hans hjärta;
de lade åtminstone en smula balsam på de svidande sår,
som motståndarne tillfogade honom. Hans bana som
publicist hade omfattat en tidrymd af 38 år och infallit under
en period, som i både litterärt och politiskt afseende kan
betecknas såsom »Sturm- und Drangperiod». Den hade ock
för honom varit uppfylld af strid, strid för politiska,
publicistiska och litterära grundsatser, och detta trots han i grund
och botten var en fridens man, som alls ej älskade strid
blott för stridens skull. Men då han såg rätt och sanning
förtydas och förvrängas, sin konung utsättas för lögnaktiga
beskyllningar, hån och smädelser, upptändes hans vrede,
och han grep till pennan för att försvara allt det, som han
lärt sig hålla dyrt och kärt. En gång inne i striden kvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
