Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Kungsör och Wallmarks sista lefnadsår där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
egentliga namn var, efter hvad han själf angifver på
släkt-taflan, Anderson, men det egendomliga namnet Frestare
skulle han enligt sägnen fått på följande sätt: Då Karl XI
en gång ridande nalkades Kungsör, sprang en gosse ut från
en stuga vid vägen för att öppna närmaste grind. Som
kungen visste, att han ännu hade många grindar att
passera, innan han nådde målet för sin färd, frågade han gossen,
om denne trodde sig om att springande uppnå nästa grind
lika fort som kungens häst trafvade. Gossen svarade att
han skulle väl »fresta på» att göra det, och så fortsatte han
kapplöpningen från grind till grind; alltjämt på kungens
förnyade frågor, om han orkade fortsätta, svarande, att han
skulle »fresta på». Kungen fann behag i den raska och
hurtiga gossen och tog honom i sin tjänst. Han blef hans
lifknekt, följde honom på jakterna och hade till uppgift att
sköta om hans bössor. Kungen gaf honom en gård på
Kungsör, och hans minne lefver ännu där i namnet på en
gård, den s. k. »Frestargården». På Strömsholm finnes ett
porträtt i olja af Pehr Frestare, äfven kallad »Tröstare».
Under porträttet står: »Så såg Kongl. Maj:ts lifknekt ut,
när han låtit sitt skägg växa, hvarmed han sörjde sin hustru».
Bland de många sägner, som knyta sig till Karl XI:s
vistelse på Kungsör, må anföras följande, som skall hafva
tilldragit sig vid kyrkans byggande och möjligen torde vara
allmänt bekant. En arbetare inställde sig en afton hos
konungen, som själf gjorde utbetalningarna, med begäran
att utfå sin lön. Kungen, som för tillfället lär haft åtskilligt
att tänka på, svarade, att han hade inga pengar. Men
arbetaren lät sig icke nöja med detta svar, utan förnyade flere
besvär och svett krönas, tänkte ock min själ tå then kämpat hade väl.
Kampen är fulländad vorden, krönt är hon och när af jorden på then sista
dag står opp, krönas skall ock då min kropp. Krönte Jesus thu est min,
tack skie dig för kronan thin, som thu värfde med thin död och mig frälste
af all nöd, tack skall jag thig evigt siunga, tacka skall och thig min tunga,
tå hon ej i människlighet men blir krönt med härlighet. Föd a:o 1642.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
