Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Kungsör och Wallmarks sista lefnadsår där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2O0
en yngling, ty skollifvet och föräldrahemmet erbjuda få
tillfällen att inhämta världs- och människokännedom. Jag
är glad, att du i Uppsala kunnat bereda dig någon
förtjänst genom din musik, under det jag sörjer öfver att ej
kunna hjälpa dig som fadershjärtat ville. Du ber mig ej
sörja för dig, min käre Ernst, men gjorde jag det ej, vore
jag en ovärdig fader. Du vet, hvilka förhoppningar jag
fäster vid dig och din framtid såsom näst Gud det enda
stödet för de hulda varelser, som genom sin omgifning
göra min ålderdom så afundsvärdt lycklig. Jag vet
visserligen, att den gode Guden hjälper, men han gör det ej
omedelbart. Han har ålagt oss som villkor för sin hjälp
att bedja och arbeta. — Jag har i detta afseende intet att
förebrå mig, jag har ifran mitt i5:de år i stor fattigdom
dragit mig fram — och sedan hela mitt lif genom träget
arbete, och Gud har ock välsignat mitt arbete, välsignat
det så, att jag nu på min ålderdom kunnat vara utan
bekymmer för mina kära efterlefvande — om jag icke genom
oförsiktiga och oförlåtliga borgensförbindelser störtat mig
i ogäldlig skuld och därigenom förspillt hans välsignelse.
Det är detta fel, som smärtar mig, och ursäkten därför
— mitt alltför stora förtroende till människors redlighet
och den plikt jag trott mig hafva — att hjälpa andra, då
jag själf rönt andras hjälp — förmå icke blidka denna
smärta. Jag misströstar därför icke om den gode Gudens
hjälp för de mina, jag sätter till den mitt hopp. Men med
den rättskänsla, som lifvar mig och som utgjort en passion
hos mig, är det tillika en råga på denna smärta, att jag
ej skall kunna lämna lifvet med den tanken, att jag gjort
alla rätt. Det är denna tanke, som nästan ännu mer än
den förra fördystrar min annars så lyckliga ålderdom och
undra ej därpå, min käre son. Ingen skall på min döda
mull förneka mig förtjänsten att ha varit arbetsam, ingen
skall kunna säga, att jag varit en slösare. De handlingar,
som de finna efter mig, skola säga hvad jag varit — en
14 — P. A. Wallmark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
