Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
10.
Arnljot
står stum och ser efter Gunhild.
Vaino
smyger sig fram ur skogen till vänster; på ett tecken af Arnljot ilar hon ut
efter Gunhild.
Arnljot
sjunker ned på en sten.
Allt bittrare nederlag unnar mig ödet, hur än jag tror på
min kraft. — Min kraft! Det är som smälte den bort för en
nytänd eld i mitt inre. — Hvad är denna heta, skärande längtan
att göra ett dåd ogjordt igen? — Ånger? - - Nu förstår jag det
ordet! Tungt är att känna sig i skuld till ett barn! — Han
skall hata mig, när han blir man — så som jag skulle hatat,
om någon tagit min faders lif! Och likväl — blyg, fast orädd,
vänlig joch klar, ej svärtad än af hämdtörstens brand var den
blick han sänkte i min. »Tillgif din fiende, älska din ovän»
de dunkla, gåtfulla orden tycktes mig plötsligt få mening och
ljus af glansen ur barnaögon! — Han var vacker den lille!
Armt är mitt lif: aldrig skall jag kallas fader! —
11.
Ubma
kommer ljudlöst smygande uppför sluttningen utan att märkas af Arnljot,
ställer sig bakom denne och utför öfver hans hufvud upprepade
hemlighetsfulla handrörelser.
Arnljot
faller i sömn, men ändrar icke ställning.
Det mörknar fullständigt; ett svart töcken sänker sig öfver scenen.
Ur detta framträder långsamt i dyster skymning
Arnljots drömsyn:
Ur jorden stiga dunkla gudabeläten, stenblock och träd, på hvilkas grenar hänga hk
och benrangel af människor och djur. Kring Arnljot står plötsligt en krets af
vålnader, hans döda fränder (utom brodern Vikar). Svarta skuggor glida in och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
