Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
Arnljot.
Du har ju en son. Hvad bär han för namn?
Gunhild.
Östmund efter min fader — min fader, som nu är död.
Arnljot.
Så ief, Gunhild, och fostra din gosse, som vore han min!
Östmund skall strida som jag — nej, bättre än jag — för ljuset,
för Jämtlands lycka.
Gunhild.
Ja, heligt lofvar jag: ärfver Östmund sin morfaders makt,
skall han kristna sin hembygd — i minnet af dig och din tro.
Arnljot.
Du menar min nya tro — på Hvitekrist?
Gunhild.
Ja, men ock tron på dig själf.
Arnljot.
Den skall nu vara död — biskopen kallade den ond.
Gunhild.
Nej! Väl lät den dig lida mycket ve, men — stark och fri
gjorde den dig. Hur kan den vara ond?
Arnljot
reser sig på knä.
Den är icke ond! Ditt tviflande ord gör mig viss och
öppnar bländljusa syner — fast döden skymmer min blick —
tankarna hissna — tungan stammar —
Stirrar framför sig med vidöppen blick.
Gunhild.
O, Gud! Är det dödens yrsel, som börjar? Ditt öga lyser
som af himmelriks klarhet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
