Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Ett år senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dess åsyn dig förkunnar att du är,
men när dess ånga genomträngt ditt väsen
och du har läppjat kalkens klara saft,
då lyfter lyckan upp dig till sin barm
och alltet, du och blomman varda ett.
Malfcemar
Har blomman spirat ur mitt väsens rot
hvad är då jag, om icke hon jag är?
Van skrattar
En Hlja, rusad af sin egen doft —
den gåtan löses blott i detta vin.
Så drick då, Waldemar! Uti din dryck
jag lägger liljan ned som must och krydda.
löser ett stort, praktfullt blomster från sin barm
och kastar i bägaren, som hon räcker Waldemar.
Denne tömmer långsamt drycken. — Paus.
reser sig
O, ljufva domnifig, som dig sakta sänker
i mina lemmar ned och kylan dränker
uti det lena svall, den nya glöd,
den strida ström, som brusar fraggigt röd
igenom vällustvidgad barm och hjärta.
Du målar bilder brinnande och bjärta,
omsusande mitt sinn i salig dans.
En mun — en ros, två ögons stjärneglans!
Och tvänne hvita mjuka armar räckas
emot ett bröst, hvars brånad blott kan släckas
med innerliga famntags ljufva våld —
sjunker ned inför Run, omfattande hennes knän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
