Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Anmälningar och granskningar - Kongl. Maj:ts Nådiga Stadga för Rikets Allmänna Läroverk den 1 Nov. 1878 (E. Törnebladh)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
Läroverksstadgan af den 1 nov. 1878.
de i allmänhet skulle använda timmen 7—8 till lexläsning — och
tvinga dem att till sin egen skada sitta uppe en timme senare på
qvällen.
I fråga om ledighet for lärjungarne är åt
klassföreståndaren uppdraget att bevilja hemlof åt lärjunge för en eller annan
timme, under det att förut hvarje lärare ägde att meddela
sådant lof.
I afseende på gudstjänsten om söndagarne är numera ordet
"den offentliga" borttaget, såsom naturligt är, då rum ej alltid
finnes i kyrkorna, åtminstone för hela läroverkets ungdom.
Pre-dikoförhör är icke längre föreskrifvet, men naturligtvis hindrar ej
detta förhållande vederbörande lärare att på ett eller annat sätt
förvissa sig därom, att lärjungarne under gudstjänsten iakttaga
tillbörlig uppmärksamhet.
Inträdesålderns bestämmande till minst nio (i st. f. tio) år
öfverensstämmer med båda komitéernàs förslag äfvensom med den
åsigt, som uttalats i statsrådsprotokollet af 1873. I andra
kammaren blef däremot nedsättningen i åldern efter omröstning ogillad.
För vår del finna vi den samma fullt berättigad, om ock det kan
väntas, att lärjungeantalet härigenom, åtminstone för en tid, blir
större. Att någon fara för ansträngning i och genom den
spädare inträdesåldern skulle behöfva uppstå är icke antagligt. Dock
bör man icke förbise, att mycket härvid, beror på sättet för
undervisningens meddelande. Och här föreligger en anledning till
farhågor. Man har på senare tiden, i den lofliga afsigten att
underlätta inlärandet af kunskapsämnena genom att sätta barnen
i stånd ^tt fatta lärostyckena, börjat lägga an på att vid ett
tidigt stadium i hög grad anlita förståndsverksamheten och inlåta
sig i räsonnemanger, s’om för den i fråga varande åldern icke äro
rätt lämpliga. Det kan också ej nekas, att man härigenom
skenbart fört lärjungarnes utveckling framåt, och ofta gifves, såväl i
allmänna läroverk som folkskolor, tillfälle att höra, huru väl
späda gossar och flickor lyckats hafva förstått hvad de läst. Men
att i flere fall detta icke kunnat ske, utan att de späda och ännu
svaga intellektuela krafterna blifvit utsatta för stark slitning, är
belt naturligt. Häraf torde också kunna förklaras, hvarför ej
sällan flitiga och kunskapsrika ynglingar, när de några år på detta
sätt njutit undervisning, börja visa tecken till förslappning, utan
att man kan finna någon för tillfället verksam anledning därtill,
vare sig i lexornas mängd och vidd eller i ämnenas
svårfattlig-liet. I sjelfva verket måste under den tidigare åldern mycket
hos barnen inskärpas på minnets väg och i viss mån mekaniskt,
medan dess fulla begripande är förbehållet ett senare stadium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
