Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Om undervisningen i naturlära, synnerligast botanik, inom skolans lägre klasser (N. Ldt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
122
O id undervisningen i naturlära. 122
Liksom hvarje annan skolundervisning har den
naturvetenskapliga tvänne hufvuduppgifter att fylla, dels att bibringa
vetande, dels och i samband därmed att bidraga till
själsförmö-genheternas harmoniska utveckling. I afseende på den första af
dessa uppgifter inses lätt i fråga varande undervisnings betydelse,
om man erinrar , sig, att det blott ges tvänne hufvudområden för
allt mänskligt vetande, nämligen det andliga och naturen, och
att det hufvudsakligen är den naturvetenskapliga undervisningen,
som har att införa på det senare af dessa områden. Sin andra
hufvuduppgift fyller denna undervisning först och främst genom
att utveckla iakttagelseförmågan. Erfarenheten visar nogsamt,
att de fleste allt för väl behöfva lära både att iakttaga och att
göra riktiga iakttagelser. Af skolans läroämnen är det endast
naturvetenskap, som i någon nämnvärd grad kan tillgodose detta
behof. Undervisningen i detta ämne utvecklar vidare
tankeförmågan. Att den vänjer lärjungarne vid ett systematiskt ordnande
af kunskapsinnehållet, torde knapt behöfva påpekas, då dess
betydelse i detta afseende kanske mest blifvit uppmärksammad.
Denna betydelse är dock hvarken den enda eller ens den
vigtigaste. Undervisning i naturvetenskap utvecklar nämligen
tankeförmågan dess utom på ett alldeles särskildt sätt, i det den lär
att på grund af gjorda iakttagelser riktigt döma och draga
riktiga slutsatser. Andra undervisningsämnen, som också utveckla
tankeförmågan, såsom språk och matematik, öfva hufvudsakligen
uti formelt riktigt tänkande; för naturvetenskapen är allt
tänkande värdelöst, som ej utgår från och stöder sig på verkliga
sakförhållanden, som ej är både form- och sakriktigt. — Men icke
blott på det teoretiska området, äfven på det praktiska bör i fråga
varande undervisning kunna utöfva ett gagneligt inflytande. I
detta hänseende påpeka vi först och främst dess inverkan genom
det intresse för sitt föremål, som den samma, rätt handhafd, i
så hög grad är egnad att framkalla, och hvars väckande med
rätta blifvit framhållet som ett hufvudmål för hvarje
undervisning. Vidare kan den icke oväsentligt bidraga till att framkalla
ordningssinne och noggrannhet samt att motverka den alltför
vanliga benägenheten för lösligt bildande af meningar utan
tillräckligt stöd af faktiska förhållanden*).
Den naturvetenskapliga undervisningens första uppgift var
alltså att bibringa vetande om naturen. Efter hvilka grunder det
*) Vi erinra om, huru undersökningen af en växt eller
verkställandet af ett experiment kräfver både ordentlighet och noggranhet;
vidare, hurusom både noggranhet vid iakttagelsen och strängt
fasthållande vid det faktiskt iakttagna äro nödiga vilkor för att komma till
de slutsatser, som verkligen kunna härledas, och inga andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
