Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Anmälningar och granskningar - J. P. Weisse, Profföreläsningar - Slaveriets oprindelse og udvikling hos Romerne - Hvilke betingelser indholdt den romerske nationalkarakter for udviklingen af en literatur?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
J. P. Weisse, Profföreläsningar.
ligen icke den enda orsaken till detta olyckliga förhållande, men
det var dock en af de vigtigaste. På slafveriets räkning måste
man till största delen skrifva det bornerade föraktet för arbetet,
böndernas och de frie handtverkares utarmning, egendomens
hopande på alltför få händer, de förmögnare klassernas slutliga
försjunkande i lätja och veklighet; slafveriet gaf upphof och näring
åt pauperismen, hvilken liksom ett kräftsår fräter på
samhällskroppen, och åt proletariatet, denne samhällsordningens förfärlige
fiende, som samhället ammar i sitt eget sköte. Man är därför
berättigad att med prof. W. påstå, att slaf-arbetet har ruinerat
det romerska folket — ruinerat det först i ekonomiskt, sedan i
moraliskt och slutligen i politiskt hänseende.
Utrymmet medgifver icke, att vi här vidare utföra dessa
tankar genom att ingå på en omständligare redogörelse för
innehållet i hr W:s afhandling, utan vi få sluta med att hänvisa den
för saken intresserade läsaren till författaren sjelf.
Hvilke betingelser indeholdt den romerske
nationalkarak-ier for udviklingen af en literatur, og for hvilke
litteratur-grene var den anlagt? Af J. P. Weisse. (56 sidd. 8:0).
Litteraturhistorikern bör, om han vill gå grundligt till väga,
icke inskränka sig till att skärskåda de litterära produkterna i
och för sig, utan ban har äfven att undersöka den ande, som
genomgår ett folks litteratur i allmänhet eller hennes särskilda
grenar, och då denne ande är ett uttryck för det ifrågavarande
folkets karaktär, så hör ock bedömandet af folk-karaktären till
litteraturhistorikerns uppgift. Denna allmänna regel synes väl vid
första påseendet lida ett undantag just i fråga om den
latinskromerska litteraturen på grund af dennas utprägladt kosmopolitiska
skaplynne; men huru stor brist på originalitet än må röja sig i
denna litteratur, huru litet än romarne ursprungligen voro
danade för litterär verksamhet, så har dock, sedan en gång en
romersk litteratur började komma till stånd, romarnaturen onekligen
i flera väsentliga afseenden på henne tryckt sin prägel.
Den teckning af den romerska nationalkaraktären, hvarmed
prof. W. inleder sin afhandling, är utförd i några raska och
målande drag. Det centrala i romarens karaktär är, enligt förf.,
den realistiska uppfattningen af lifvet; förståndet är den
själsförmögenhet, som hos romaren är öfvervägande, mödan däremot
fantasi och känsla äro starkt tillbakaträngda. Vidare framhålles,
huru som den romerska realismen är ensidigt praktisk,
uteslutande rigtad på det nyttiga (enligt grundsatsen: ad utilitatem vitæ
omnia dirigenda sunt).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
