Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Undervisningsväsendet i Ryssland (Th—n.) - Mellanskolorna - d) Institut - Om bönestunderna i skolan (S. G. C.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
Oin bönestunderna i skolan.
Till mellanskolorna böra slutligen några fackskolor för
industri och handel, ett dofstum-institut ett par israelitiska
normalskolor äfvensom pedagogiska seminarier och skolor, om hvilka i
det föregående är taladt, (Forts.)
Th—n;
Om bönestunderna i skolan.
I närmast föregående årgång af denna tidskrift förekom en
uppsats om detta ämne och särskildt om bibelläsningen vid
morgonandakten. Däruti framhölls, att det understundom är klent
be-stäldt med ungdomens uppmärksamhet vid dylika tillfällen, samt
att skulden till detta förhållande icke sällan är att söka däruti,
att den lärare, som skall leda andakten, icke är vuxen den
uppgiften att vara bibelutläggare. Till afhjälpande af detta hinder
föreslås, att en därtill begåfvad person må utgifva en andaktsbok
innehållande bibelbetraktelser lämpade för skolynglingarnes
ståndpunkt, samt att de lärare, som skola leda morgonbönen, men icke
äga gåfva till bibelutläggning, må föreläsa betraktelser ur
denna bok.
Frågan om bibelläsningen och bibelutläggningen vid
morgonbönerna har ganska stort intresse. Den berördes äfven af
kristendoms-sektionen vid läraremötet i Gefle, hvarvid upplystes, att icke
ens vid alla fullständiga läroverk den anbefalda bibelförklaringen
äger rum, utan vid flera sådana blott uppläsning af ett kapitel.
Några ord om detta ämne torde icke vara ur vägen.
Hvem bör efter regel leda morgonandakten? fråga vi. Att
vid de större läroverken, där gåfvorna och krafterna äro
mångahanda — må blott anden vara en! — låta befattningen härmed,
liksom en del andra munera ambulatoria, gå omkring på alla
lärarne, de yngste med de älste, är en nödfallsutväg, som i det
längsta måste undvikas. Om den beträdes, är sannolikt att flere,
kanske de fleste lärares förhållande till förrättningen blifver alldeles
passivt d. ä. att de stå i katedern och ingenting mer, så vida
icke någon särskild händelse gör ett ingripande nödigt.
Det normala är utan tvifvel, att den eller de lärare, som hafva
särskild håg och skicklighet för utläggning af Guds ord, åtaga sig
eller sig emellan fördela skyldigheten att leda i fråga varande
förrättning. Närmast därtill torde stå rektor, teologie lektorn och
de öfrige kristendomslärarne. En alltså, eller två, på sin högsta
höjd tre! Skall ombyte äga rum, må det ej ske oftare än
hvarannan månad eller vid ny termin. Det är i sin ordning, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
