Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Anmälningar och granskningar - Nils af Ursin, Den homeriska frågan (C.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
312
N. af Ursin, Den homeriska frågan. 312
sluter sig till Steinthals teori om ett "organiskt folkepos" och
öfverhufvud går ut på att förklara Iliaden s och Odysséens uppkomst
i analogi med uppkomsten af Kalevala 5). De homeriska dikterna
hafva liksom andra folkepos "framgått ur folkets behof att
förhärliga sina nationalhjältar" eller rättare "sina mest framträdande
e-genskaper i sina nationalhjältar och detta naturligtvis inom
kretsen af de händelser och företag, i hvilka desse enligt sägnen mest
utmärkt sig. En folkskald, hvars namn ingen tradition bevarat
och af psykologiska skäl ej kunnat bevara, började sången från
något vigtigare moment inom sagokretsen. — Sedan utvecklade sig
sången vidare genom andra: den erhöll alldeles omedvetet, nästan af
inre naturnödvändighet, en viss enhet, men därför icke en
konstnärlig sådan, som bör kunna bringas i samklang med estetikens
spekulativa regler. Och den episka sångens slut gaf sig likaså
naturligt. Iliaden hade nödvändigtvis nått sitt slut i och med
borttagandet af orsaken till Achilleus vrede6) och sedan de genom
denna framkallade förvecklingarna blifvit lösta, Odysse’en i och med
hjältens hemkomst" o. s. v.7)
Så vidt vi förstå denna teori, kan den kallas en kombination
af Wolffs och Eitschls åsigt, ett försök att förena den successiva
uppkomsten genom flere skalder med erkännandet af hela Iliaden
såsom en poetisk skapelse. Detta frambringande af Iliaden såsom
ett helt, väsentligen i dess nu föreliggande skick, hvilket Wolff
tillskrifver Pisistrati étaTgot och Kitschl och Madvig en Homerus,
tillägger förf. en mångfald af efter hvarandra uppträdande aöder,
hvilka dikta efter en omedveten, efter inre nödvändighet sig
utvecklande plan", i den ordning, i hvilken sångerna nu följa på
hvarandra under inflytelsen af samma "allmänna stämning", hviken ock
"redan till en viss grad utpräglat sig i det för handen varande
sagostoffet". Såsom material och förutsättning för denna
skapelse tänka sig Lachmann och Eitschl "Einzellieder", Madvig
likaledes enskilda poetiska sagor, Ursin sagostoff.
Pisistratuskomi-téns åtgörande är för Wolff skapelse af plan och enhet, för
Ursin återställelse af enheten, hvilken ursprungligen lika visst
varit för handen, som enheten i Kalevala förr än den upptäcktes af
Lönnrot8).
6) Denna "nödvändiga* följd förefinnes icke i Iliaden. Achilleus’
vrede upphör icke med borttagandet af orsakerna till vreden. Så vidt
dessa objektivt ligga i Agamemnons förnärmande beteende och i
bort-röfvandet af Briseis, äro de häfda redan i 9:de rapsodien. Det är den
olyckliga följden af Achilleus’ vrede (Patroklos fall) och en ny vrede,
som förmår honom till försoning med Agamemnon.
«) Pag. 27, 47, 48, 55.
’) Pag. 52 ff.
«) Pag. 58.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
