Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
då det står i förening med oportere: Cum ante legatos decerni
non censnisseui, Cic. Phil. 8, 7, 21. Quæ reddi ante censuerant,
Liv. 2, 4, 7. 42, 33, 4. 45, 12, 13. 44, 15. Säll. Iug. 21,
4. Qnod fieri in omnibns disputationibus oportero censeo, Cic.
de Or. 1, 48, 209. Phil. 2, 24, 59 etc.)
Ackusativus ocli verbet i infinitivus är, ss. förut sagts, den
regelbundna konstruktionen, då verbet liar bet. "mena", "tro":
Suffragium se non de civis, sed de civitatis salute ferre censebant,
Cic. Dom. 33, 90. 55, 140. Phil. 5, 40, 10 etc. Ex. med ut
finnas: Illud vero non censuerim, ut jus auctoritate moveare, Cic.
Acad. 2, 19, 63.
Comparare i bet. "överenskomma" följes af ut hos Livius:
Comparant inter so, ut inde se consul dovoveret, Liv. 8, G, 12.
9, 34, 25. 25, 13, 9. 41, 10 etc.
Decernere konstrueras med ut, konj. utan ut, infinitivus,
ack. ni. in/.:
Ut följer på detta verb i bot. "besluta", då satserna hafva
olika subjekt och detta fall är så vanligt, att exempel synas
öfverflödiga. Decrevisse senatum, ut de ea re cognoscerent consules,
Cic. Br. 22, 85. Verr. 2, 71, 173. Hos Livius är denna
konstruktion nästan ensamt förekommande. — Konj. utan ut
begagnas under samma förutsättningar som vid ut: Dccretum est, Iovi
primuni domun fulmen aureum pondo quinquaginta fieret, Liv 22,
1, 17. 11, 2. 42, 28, 8. Cæs. BC. 1, 7, 5. Säll. Cat. 29, 2.
— Infinitivus följer, då satserna hafva samma subjekt, en
konstruktion, som är jämförelsevis ovanlig (i st. begagnas statuere,
constituere): Si quidem legiones decreverunt senatum defendere contra
Antonium, Cic. Phil, 5, 2. 4. Fam. 9, 15, 5. 10, 21, 2. 4,5,1.
Q. fr. 3, 7, 1. Att. 6, 6, 2. 12, 24, 2. Ep. ad Br. 2, 10.
Ehenum transire decreverat, Cæs. BG. 4, 17, 1. 5, 4, 53. B.
Alex. 45. B. Afr. 61. Nep. Milt. 2, 2. Säll. Cat. 58, 14. Iug.
4, 3. 8, 2. 100, 1. Liv. 33 29, 11. Decretum est non dare
signum, Liv. 2, 45, 13. — Ack. m. inf. förekommer efter detta
verb dels i bet. "anse", "genom ett senatsbeslut förklara" (Jfr.
censeo, Madv. 396, 4), dels i bet. "hälla för", "tro".
I förra bet. har det ofta gerundivkonstruktion: Conditione
utendum esse decrevi, Cic. Agr. 2, 3, 6. Verr. 4, 34, 7. Phil.
5, 11, 32. Nep. Ale. 4, 2. Beliquam ætatem a re publica
pro-cul habendam decrevi ("ansåg att den bordo tillbringas" =
decrevi a ge re "beslöt att tillbringa" Säll. Iug. 4, 3.), Säll. Cat. 4. 1.
50, 4. Liv. 23, 24, 1. 38, 31, 5. — Ita decrevit quum L.
Scipio excusassct morbum esse causæ fratri, satis id sibi videri,
Liv. 38, 52, 10. Jfr. Si hic ordo placere decreverit, Cic. Cat. 1,
8, 20. Liv. 38, 52, 8. Mea virtute cooiurationem patefactam
L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
