Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om musikutidervi smögen -vid våra läroverk. 326
att förqväfva församlingssåiigen. Det är nämligen en allmänt
känd sak, att så snart sången tonar flerstämmig från orgelläktaren,
förstummas den nere i kyrkan, där man då vanligen föredrager
det mera passiva deltagandet i gudstjänsten, att lyssna och skåda,
framför det aktiva, som dock uti vår religionskult är församlingen
anvisadt just uti psalmsången. Meningen härmed är ingalunda
den, att skolans lärjungar skola afhållas från deltagande i
kyrkosången. Tvärtom. De kunna och böra gärna instämma däri, men
icke uppträda såsom dess ledare. Därest något verkligt lefvande
intresse för kyrkosången så väl som för gudstjänsten i sin helhet
förefinnes inom församlingen, bör en kyrkokör kunna frambringas
ur dess egna leder.
Slutligen framställes såsom ett väsentligt hinder för ett
tidsenligt ordnande af musikundervisningen det stora lärjungeantalet,
som vid en del läroverk alls icke står i rimlig proportion till
antalet af lärarens tjänstgöringstimmar. Vi hafva redan vidrört
detta missförhållande, men kunna det oaktadt icke underlåta att
ytterligare egna det någon uppmärksamhet. Det är i sanning
förvånande, att medan man allestädes under läs- och
tecknings-timmarne fördelar de allt för stora klasserna i två eller flere
parallelafdelningar, musikläraren ensam skall vara nödsakad att
samtidigt undervisa hela klungan. Det är så mycket mer
förvånande, som intet annat undervisningsämne kräfver så mycken
försigtighet, så mycket aktgifvande på den enskildes utveckling, som
just sången. Visserligen kan härvid invändas, att säkerligen inga
hinder mötte, därest musikläraren ville meddela undervisning åt
hvarje sådan parallelafdelning särskildt. Sant; men en sådan
fördelning betingar ett ökadt antal tjänstgöringstimmar, och man
måste därför äfven taga i betraktande, att musikläraren för sin
bergnings skull i de allra flesta fall är nödsakad att skaffa sig
inkomster på andra håll, emedan hans aflöning är så otillräcklig,
att han svårligen därmed kan föda sig sjelf, ännu mindre sin
familj. Under sådana förhållanden vore det ju i hög grad obilligt
att af honom fordra ökad tjänstgöringsskyldighet utan motsvarande
tillökning i löneförmåner. Att man däremot, såsom fallet är vid
ett stort antal läroverk, genom att sammanslå de redan hvar för
sig allt för stora klasserna söker minska det föreskrifna antalet
tjänstgöringstimmar, hvilket har till följd, att det onda i ännu
högre grad förvärras, detta är onekligen musiklärarnes fel. Dock
torde ansvaret härför rättvisligen böra med dem delas af
vederbörande herrar Rektorer, bland hvilkas åligganden ju äfven räknas
tillsynen öfver gällande lagars och instruktioners efterlefnad.
Egendomligt är, att slappheten i detta afseende visar sig störst vid
3:ne af hufvudstadens läroverk, såsom af förut bifogade tabell synes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
