Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
Genmäle till R. T.
måga af redigt tänkande på en brist i språkförmågan; denna
skall uppöfvas genom språkundervisningen, hvilken följaktligen
blir ett ämne af omätlig vigt. Det dunkelt sagda, menar
recensenten, är det dunkelt tänkta. Gör därföre uttrycket,
språket klart, så blir också tanken klar. På språkundervisningen
beror alltså tankens klarhet. Mot denna uppfattning måste vi
opponera oss. Tanken och uttrycket stå visserligen i det
närmaste sammanhang med hvarandra. Att de alldeles täcka
hvarandra, vilja vi dock icke medgifva. Det kan finnas klara
tankar, som blifvit dunkelt uttryckta. Så t. ex. när en person, som
tänker fullkomligt redigt, måste uttrycka sig på ett språk, som
han ej beherskar — han ka-n då begagna sådana tvetydiga ord,
kanske bland annat så orätt valda konjunktioner, att hans
mening blir dunkel, eller rent af omöjlig att fatta. Mycket
likartad är den oförmåga att uttrycka sig skriftligen, som man
stundom finner hos den obildade, men begåfvade mannen af folket
— och hos barnet. Hos dessa båda kan oklarheten bero därpå,
att det språk, som de måste använda i skrift — d. v. s.
skriftspråket — är för dem ett främmande, hvars ord de icke rätt
förstå att använda. Att oklarheten verkligen är en sådan
språklig oförmåga, kan man lätt utröna, om man är i tillfälle att
höra ifrågavarande personer muntligt meddela sig om samma
ämne med sina likar och då kanske öfverraskas af det klara och
träffande i deras tankegång. I detta fall måste språkkunskapen
inträda såsom korrektiv för att afhjälpa den skenbara oredan.
Men detta är undantagsfall. I allmänhet måste man dock
hålla fast vid, att dunkelhet i ord och dunkelhet i tanke följas
åt. Men om oklarheten är ett ondt, som undervisningen skall
söka böta, måste man för sig utreda, hvad som är denna
sjukdoms verkliga rot, och hvad som är blott symptom, ty eljes kan
man väl gifva palliativ, men icke något verkligt botemedel. Hvad
är härvidlag det primära, och hvad är det sekundära? Ar
tanken orsak till uttrycket eller detta till tanken? Yi tro det förra.
Att oklarheten icke beror på bristande språkförmåga, framgår ju
bäst däraf, att äfven högt bildade och studerade personer
stundom kunna uttrycka sig ganska dunkelt. Hos dem kan man icke
tala om bristande språkförmåga, utan här måste dunkelheten bero
därpå, att de trots alla sina kunskaper och all sin förmåga,
kanske sitt snille, vid detta enstaka tillfälle icke fullt genomträngt
den sak, hvarom frågan var, kanske också därpå, att de icke
gifvit sig tid att specialisera sina tankar, ty det allmänna blir
ofta det dunkla.
Oklarhet beror alltså ytterst på bristande eller ytlig
kunskap. Det är ju också vanlig skolpraxis, att läraren till en lär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
