Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Underrättelser angående läroverken - Riksdagen 1882 (H.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
Eiksdagen 1882.
ständig garanti för att riksdagen skall vara oförhindrad att
vidtaga de förändringar i läroverkens organisation, som kunna finnas
nödiga eller som riksdagen anser vara gagneliga. Jag tror
således, att det hvarken är rättvist, billigt eller behöfligt att sätta
lärarne på svältkur därför, att åtskilliga förändringar i skolornas
organisation äro ifrågasatta. — — — — — — — — — —
Men det är sagdt och äfven af den siste talaren upprepadt,
att det redan har vidtagits så många förbättringar i lärarnes
löner. Låtom oss se till, huru härmed förhåller sig.
Jag börjar med år 1858. Då var den lägsta lärarelönen
900 kr. Det är nu en vaktmästarelön. Yar det då sannolikt,
att riksdagen skulle på en gång springa upp till det belopp, som
nu är den lägsta tjänstemannalönen? Man höjde då det lägsta
lönebeloppet till 1,000 kr. Den därpå följande, som man kallar
lönereglering, men icke var det, skedde 1860; då gjordes blott
ett tillägg af en lönegrad. Därpå följde 1874 års lönereglering;
det var en verklig löneförbättring af 500 kr. Sålunda har nu
den lärare, som står längst ned på löneskalan endast 1,500 kr.
i lön, under det att den lägste tjänstemannen i de centrala
ämbetsverken har 3,000 kr., en länsbokhållare i orterna 2,000—
2,500 kr. i lön, under det att den lägste tjänstemannen i kongl.
maj:ts kansli har 4,000 kr. Detta är ett sådant förhållande,
som enligt min uppfattning påkallar behjärtande; därför har jag
i utskottet tillstyrkt löneförhöjningen och äfven tagit mig
friheten att här förorda densamma.
Det återstår att nämna några ord om den punkt, som här
egentligast föreligger eller huruvida det skulle vara obilligt, att
föräldrarne bidrogo till utgifterna för dessa skolor. Det skulle
vara en ny grundsats i vårt land och en börda, som man icke
borde påyrka.
Jag ber då att få säga, att förändrade tider måste medföra
förändrade förhållanden. Det var en tid, då dessa s. k.
allmänna läroverk voro ett ringa antal, ett slags akademier, en i
hvarje stiftsstad, 13 till antalet; lärarne voro få, lärjungarne
äfvenså; inga andra skolor funnos att tillgå. Då lämnades vid
dessa läroanstalter endast den uppfostran, statens och kyrkans
tjänstemän behöfde. Nu äro dessa förhållanden helt och hållet
förändrade. I stället för 13 har man 34 fullständiga läroverk,
otvifvelaktigt en mycket stor fördel för föräldrarne, då de på
närmare håll hafva den skola, till hvilken de skola sända sina barn,
men ock otvifvelaktigt en betydlig uppoffring för statsverket.
Där lämnas nu en allmänt medborgerlig bildning, som är ganska
tillfyllesgörande äfven för dem, som icke ämna ingå på
tjänstemannabanan. En alldeles ny skolart har uppvuxit, som är. till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
