Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Underrättelser angående läroverken - Riksdagen 1882 (H.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
Eiksdagen 1882.
skulle dock, långt ifrån att kunna påräkna lärarekårens och
de bildade hemmens sympatier, helt visst väcka en ogillande
förvåning inom hela den civiliserade verlden: något motstycke
till densamma har nämligen icke något land att uppvisa,
såsom också hr ecklesiastikministern anmärkte. De
ifrågavarande motståndarne i andre kammaren synas allt för litet
hafva besinnat dessa vigtiga omständigheter, och det är
tydligen därföre, som de göra sig alltför öfverdrifna
föreställningar om lättheten, ja, möjligheten att blott genom ett
penndrag åstadkomma en läroverksorganisation efter deras
dunkelt fattade och i allmänna ordalag uttalade önskningar
sådan, att den ens för stunden skall kunna tillfredsställa alla.
Värst af allt är dock, att de synas tilltro dem, som sakna
både erfarenhet och insigter i undervisningens grannlaga
och ömtåliga förhållanden, mera förmåga att bringa reda
i saken än dem, som ega nämda egenskaper. De skulle helt
visst själfva i fråga om handel, jordbruk eller andra näringar
finna ett dylikt beteende från skolinäns eller
andra’tjänstemäns sida i hög grad ovist och klandervärdt. Det är ju
endast under den egna utöfningen af en praktisk verksamhet
som man lär sig rätt inse, hvad densamma kräfver. Och
lärarens verksamhet är lika mycket som någon annan
sådan af praktisk natur. Vi hafva redan yttrat den mening,
att landtmannapartiets visade misstro icke blott till
pedagogernas utan äfven till regeringens förmåga och goda vilja
att leda skolreformen in på en rätt väg, till icke ringa del
torde bero af det hänsynslösa, högljudda klander, som på
de senare åren af åtskilliga personer framstälts mot vårt
undervisningsväsen. Vi undra dock, hvad partiet skulle tänka,
om samma personer toge sig för att i tal och skrift söka
misskreditera våra näringar och bearbeta opinionen för en
tvångslagstiftning till dessas reformerande; och än mera, om
de, i trots af erfarna, redbara näringsidkares sakrika och
klara framställningar, lyckades att draga hela samhällsklasser
på sin sida. Ett sådant förhållande är icke otänkbart, tv
människan fanatiseras lättast beträffande saker, som hon icke
förstår. Helt visst skulle partiet då för näringarnas framtid
befara det värsta och troligen anse deras räddning endast i
det fall kunna motses, att de vilseledda måtte få ögonen öppna
för sina ledares fantasterier och, fastän inga andra skäl kunnat
verka, åtminstone af de senares öfverdrifter omsider känna
sig manade att återgå till lugn och förtroende för dem som
vederbör. Sådan ungefär är också vår tankegång vid
betraktande af den misskredit, i hvilken våra läroverk mera genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
