Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Anmälningar och granskningar - J. S. Blackie, Selvopdragelse, en vejviser for ungdomen (E. H.) - J. A. Lundell, Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif (E. R.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. S. Blackie, Selvopdragelse.
135
Luther, en Oberlin m. fl. framhållas såsom egnade att lyfta;
än bättre dock den lefvande inflytelsen af umgänget med store
män i lifvet. Ti erinra här om den personliga beröringen
mellan Livingstone och Blackie själf, hvilken senare, så grekisk
professor han var, erhållit och mästerligt fullgjort uppdraget att
skildra den store upptäcktsresandens och missionärens lifsbild. —
De lastbare, äfven om de varit rikt begåfvade, såsom Skottlands
störste lyriker Robert Bums, må stå som varnande exempel.
"Låt ditt umgänge om möjligt alltid vara bättre än du själf är;
och skulle så illa vara, att du nödgas röra dig bland usla
människor, lägg då allvarligt på hjärtat, att griper du ej hvarje
tillfälle att lyfta dem upp till dig, — hvilket fordrar lika mycken
visdom som kärlek — skall det ej dröja länge, förrän de draga
dig ned till sig." Själfpröfning för hvarje dag, i synnerhet dock
på hvilans dag; bön vid alla vigtigare tillfällen i lifvet, men ock
i den ensamma stunden för hvar dag; allt detta skall lära vår
mänskliga vilja att skicka sig efter Guds vilja. Erfarenheten
lär ju, "att en innerlig bön — icke vanan att upprepa bön
formulär — hvilken just är en ädel och sedlig naturs lifselement,
är för en ’rå, sinlig och egenkär människa en atmosfer, i hvilken
hon ej kan andas."
Vi nödgas här afbryta; förf:s sunda och lifskraftiga
tankegång och rika och lättfattliga framställning gifva åt hans bok
ett eget behag, som visserligen blott i ringa mån kunnat
framträda genom vårt lilla referat af densamma. — Öfversättningen
synes oss god.
E. H.
J. A. Lundell, Nyare bidrag till kännedom om de
Svenska Landsmålen och svenskt folklif. III. 2, II, II. 6,
II 7, II. 8.
Det är få tidskrifter som varit föremål för så allmänt och
utmärkt erkännande som de Svenska Landsmålen, och detta såväl
på grund af sin uppgift som det sätt hvarpå denna uppgift löses.
Då den nu åter anmäles i denna tidskrift, sker det således icke
för att framhålla dess förtjänster, hvilka äro allmänt kända, utan
blott för att i korthet antyda innehållet i de sista oanmälda
häftena.
Häftet III, 2, innehåller sagor, sägner, äfventyr och
skildringar af folkets lefnadssätt, på landsmål, hufvudsakligen ur
landsmålföreningarnes samlingar. Här möta oss folkmålsprof från
Fårö och Gotland, från Estland och Nyland samt från Wester-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
