Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Stockholms läraresällskap: Angående lärjungarnes sedebetyg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholms Läraresällskap.
Vid sammanträde den 31 mars upplästes först en till
sällskapet inkommen skrifvelse från kand. I. Flodström, hvari
hem-stäldes, huruvida icke något borde göras för åstadkommande af
enighet vid rättskrifningen i skolorna. Kättskrifningsmötets
öf-vergångsförslag ansågs af hr F. innebära betingelserna för att
kunna kring sig ena de skilda åsigterna. Sällskapet beslöt, att
skrifvelsen skulle meddelas Stockholms samtliga lärarekollegier
samt att frågan därefter skulle vid nästa sammanträde företagas
till behandling.
Därefter öfvergick man till den andra frågan för dagen:
så lydande: Äro skollagens n. v. bestämmelser rörande
lärjungarnes sedebetyg tillfredsställande? Diskussionen inleddes
af kand. Th. Mazer med följande anförande:
"Att det yttersta ändamålet för skolans arbete är
ungdomens bildning — detta ord då fattadt i den djupare betydelsen
af personlighetens daning till en sant mänsklig karaktär —
detta torde vara en sanning, för hvars erkännande liär ingen
strid behöfver föras. Lika litet torde jag behöfva vänta mig
motsägelse, om jag påstår, att vårdandet och odlandet af
ungdomens sanningssinne innebär ett af de vigtigaste medlen för
uppnående af det angifna ändamålet för skolans arbete. Att
lära ungdomen fatta allt, sådant det i verkligheten är ocb att
utan hänsyn nämna allt vid dess rätta namn, att lära den skilja
mellan ondt och godt och skärpa den inre känsligheten för
sanning och rätt — detta måste vara ett hufvudsakligt bemödande
hos den, som med ära vill bära lärarens namn. Mot det sedligt
förkastliga — hvilket ju till sin innersta rot alltid är ett
lögnens utsäde — måste läraren i och med sin verksamhet
uppträda, och hvarje yttring af detsamma måste han hos
lärjungarne motarbeta. Han måste så ock fatta domen öfver det som
är ondt, och icke af ett falskt undseende söka öfverskyla
detsamma; han måste nämna det vid dess rätta namn och icke
genom att förgylla namnet förslöa känslan för det dåliga i saken.
Att sålunda vårda och skärpa sanningskänslan hos
lärjungarne — därtill har läraren obestridd makt och myndighet under
det dagliga skollifvet. Det muntliga ordet har man lyckligtvis
i detta afseende ej försökt binda. Men helt annorlunda blir
förhållandet, när det gäller att skriftligen och officielt gifva
vitsord angående lärjungarnes sedliga förhållande i skolan.
Härvidlag har man officielt fått betygsgrader faststälda, hvilka alltigenom
innebära — sägom det oförtäckt — en osanning, och hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
