Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Om Linköpings gymnasium och trivialskola 1693—1711 jämte en blick på stiftets öfriga läroverk (G. Westling)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underkastades dels en allmän muntlig pröfning och dels en skriftlig,
hvilken afsåg att utröna deras förmåga att behandla det
latinska språket. Dessa skrifprof framlades inför
domkapitlets ögon, hvarvid eforus i tvistiga fall fälde slutdomen.
I allmänhet tyckas vederbörande hafva förfarit med mildhet
och någon gång gått längre i skonsamhet än skolordningen
medgifvit, oaktadt denna stadgat ämbetets förlust i händelse
någon beträddes därmed, att han icke följt den strängaste
rättvisa. Det var naturligt, att konsistorium i detta fall
kände behof att inför universitetens myndigheter rättfärdiga
denna barmhertighet, och man får ock se biskopen t. ex. d.
21 juli 1698 föreslå i det församlade konsistorium, "att inuti
hvars och ens testimonium, rektor låter afgå till rector
academiæ, man måste ursäkta, att somliga intet äro af den
profect, att man därför kunnat admittera dem, men måste det
dock göra för åren och andra orsakers skull"[1].
Någon gång voro dessa orsaker af ganska tvetydig halt,
såsom förnimmas kan af rektors oförbehållsamma svar på
biskopens hemställan, huruvida han och de öfriga lektorerna
funnit de 21 lärjungar, som anmält sig vilja afgå till
akademien, mogna därför. Rektor svarade nämligen å de öfriges
vägnar: de göra intet godt här, därför är det bäst, att de
begifva sig härifrån[2].
En osed, som från lång tid tillbaka innästlat sig vid
gymnasium, och som kräfde en kraftig rättelse, var den
att utan vederbörligt afgångsbetyg begifva sig till
universitetet, hvarest de förlupne understundom lyckades att blifva
inskrifne som studenter. Både från akademierna och
gymnasierna hade länge sports klagan öfver dessa själfsvåldiga
försök att åsidosätta gällande lag. Rector magnificus i
Upsala Petrus Lagerlöf sände därom en skrifvelse till
domkapitlet i Linköping och förmälte med förtrytelse, hurusom
djäknar därifrån ankommit till Upsala, hvilka i hans
frånvaro lyckats blifva upptagne, emedan dekanus i teologiska
fakulteten efter hållen pröfning funnit dem "capable för
lectionibus publicis". Han erinrade om vigten af att noga
iakttaga kongl. maj:ts skolordning, som förordnade, att
driftedjäknar, hvilka i otid öfvergåfvo skolorna och gymnasierna,
icke skulle hvarken i städer eller på landet lidas, utan "när
sådana funnos, och de efter förmaning icke ville sig till
behörig ort och undervisning inställa, skulle de mista de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
