Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Anmälningar och granskningar - P. Eklund, Sammandrag af kyrkans allm. historia till läroverkens tjänst (E. H.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
F. Eklund, kyrkans allmänna historia. 336
tydligen förf:s mening att, om Rom ville ändra sig i detta
hänseende, skulle man åter i denna kyrka finna den hulda modern
för alla, äfven för oss. Hans obenägenhet för den reformerta
kyrkan är ock så stark, att Zwingli och Calvin få namn af
de s. It. schweiteiska reformatorerna (s. 93) och denna kyrka
rubriceras under titel af ultraprotestantism i allmänhet och utan
vidare sammanföres med de ultraprotestantiska sekterna. Detta
må stå som ett varnande gif akt! för dem, som i likhet med
rec. i trots af den i många hänseenden olika ande, som råder
mellan de bägge protestantiska kyrkorna, dock hällre såsom
lutherske förena sig med de reformerta om lösen: "no popery",
än de med de hyper-lutherska gå tillbaka till Canossa och Rom.
Hvartill tjänar för öfrigt detta framhållande af Rom, denna
kyrka, som senast 1870, såsom förf. själf visar (s. 108), genom
ofelbarhetsdogmens antagande för all verlden lagt i dagen, att
hon intet lärt och intet glömt sedan sin storhetstid, och för
hvilken därföre regressen till medeltiden vore kärast af allt?
Rec. erinrar sig ock, huru han i den katolske Bonner-teologen
Professor JBrochs kyrkohistoria, hvilken antagligen mest
begagnas såsom handbok för de vetenskapliga kyrkohistoriska
studierna vid Tysklands katolska fakulteter, läst både om "die
Luthe-rische" och "die Calvinistische Irrlehre". Rom tar därföre
sannolikt ej emot oss, med mindre vi släppa vår goda lutherska
tro och bekännelse, hvilket väl dock förf. lika litet som rec.
vill göra.
I sammanhang med denna anmärkning synes oss ock morl
allt skäl en annan kunna göras, att förf:s blick för mycket
riktats på den yttre kyrkliga samfundsdaningen med
förgätande eller åtminstone undanskjutande af det, som tillhör den
inre utvecklingen af helgamannasamfundet på jorden. Det
erkännes gärna, att det förra är en vigtig sak för en rätt
uppfattning af kyrkans sociala ställning; men kyrkan var till i
personer, innan hon var till i samhällen; och hennes utbredning
skedde ständigt och sker än i dag inom samfundet och genom
samfundet af personliga organer, hvilka, genomträngde af Guds
Ande och af honom manade (eller ock af honom hindrade, Apg.
16, 6, 7), såsom bärare af nådens medel föra dessa ut till att
skaffa frukt för Guds rike. Att förf. förbisett detta, synes
däraf, att han både i gamla och medeltidens kyrkohistoria först
sammanför och med hvarandra framställer utbredningen af
kyrkan och hvad som hör till samhällsordningen, men först i andra
rummet berör läran. Yid nyare tiden kunde ban ej så förfara;
ty den lutherska kyrkan, med hvilken han ju där måste börja,
är framför allt den personliga trons, men ej författningens kyr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
