Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Anmälningar och granskningar - Th. Mazer, Fénélon, En skizz ur uppfostrans historia (J. P.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458
F. S. de la Mothe Fénélon.
huru en sådan bör meddelas. Men det är ej blott om qvinnans
bildning han talar, utan om människans i allmänhet.
Aktningen för människan och en därpå grundad fri, naturligt
sann, personlig behandling af barnet — lika mycket skild
från den rationalistiska skolans falska humanitet och
"sokratiska metod" som från den urartade pietismens rigorösa
åskådnings- och behandlingssätt — är en genomgående hufvudprincip
i hans pedagogik. Att vid uppfostran alltid låta bestämma sig
af gifna regler och grundsatser utan hänsyn till de särskilda
förhållandena är för Fe’nelon en pedagogisk styggelse. Intet
uniformartadt, drifhusmessigt reglementerande! Fritt och friskt
må den unga plantan växa upp i Guds kärleks solsken — det
är hans åsigt. Men därför skall hon ej få växa vildt; helig
tukt, som ingalunda åsidosätter mänsklig frihet, är en
hufvudbeståndsdel i uppfostran. Att arbetet må, utan användande af
några stimulerande medel för att "roa", göras nöjsamt för
barnet så, att nöjet aldrig slår öfver i själfsvåld, bör uppfostraren
ständigt hafva i sigte. Därför vid barnets behandling enl.
regeln mildhet, vänlighet och allvar samt blott i nödfall
stränghet! På detta sätt förebygges redan tidigt hos den unga
människan den villfarelsen, att lifvets pligt och allvar är ett, nöjet
och njutningen ett annat. — Innebär detta ej ett "gif akt" för
den, som i vår njutningslystna tid har uppfostrans heliga sak sig
anförtrodd ?
Som man kan förstå, har Fénélon särskildt uppehållit sig
vid religionsundervisningen. Han varnar för att låta denna
nedsjunka till meddelande af en torr och ofruktbar
förståndskunskap. Så skall den bedrifvas, att den kan lämna efter sig en
lefvande bild af religionen i barnets själ. Detta är
hufvudsaken. Historisk skall den därför vara, men icke blott historisk.
Religionen skall äfven taga barnets spekulativa förmåga i
anspråk. Den s. k. systematiska eller dogmatiska sidan af
religionsundervisningen har således för Fénélon äfven sitt berättigande,
men först i andra rummet. Och vid religionsundervisningen
framför allt gäller det, att arbetet för barnet ej blir tråkigt,
hvarigenom religionen blir "quelque chose de triste et
languis-sant" i st. f. "belle, aimable et auguste". — Hvilka försyndanden
vidlåda ej i detta afseeende barnauppfostran!
Efter att hafva vidrört det för Fénélon betydelsefulla
sammanträffandet med madame Guion, omtalar förf., huru F., 38 år
gammal, kallades till lärare för Ludvig XIV:s sonsöner.
Skildringen af Fénelons förhållande till den äldste af dem, den
tillämnade tronföljaren hertigen af Burgund, har synnerligen
tilltalat oss. I behandlingen af detta egensinniga, stolta, förvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
